LEDARE. Precis som 2014 och 2018 blev valet av talmän i riksdagen 2022 en uppvisning i regredierat sandlådebeteende från den rödgröna röran. En annan upprepning var den importerade ytterkantsvänstern lågvattenmärke om ”inte min talman”. Den här gången borde det få disciplinära konsekvenser. Exempel behöver statueras för att mandatperioden inte ska bli lika smutsig som valrörelsen.
Vi har nog med att hantera att Daniel Riazats utomvästliga kumpaner i bristande respekt för västerländsk demokrati ”gör kaos” på gatorna. Det är ett nederlag att rättssamhället faller sönder där ute. Om vi inte ens kan freda demokratins hjärta, riksdagen, från sådant beteende faller vi än djupare ned i det politiska vanstyrets avgrund och gör Sverige till ytterligare åtlöje i omvärlden.
Vuxna människor eller förvuxna bebisar?
Sverigedemokraterna borde i kraft av att vara det nya regeringsunderlagets största parti och enligt praxis ha fått den ordinarie talmansposten. Jimmie Åkesson borde enligt samma praxis ha varit den som fått första frågan att försöka bilda en regering med sig själv som tilltänkt statsminister. Att SD tvingas ge upp båda dessa ting är inte de första, bara de senaste, allvarliga signalerna om hur demokratins spelregler sätts ur spel i Sverige.
Att det återigen skulle tjafsas om att partiet inte ens ska få någon av de vice talmansposterna så att riksdagen måste ägna en hel arbetsdag åt att hålla flera på varandra följande slutna manuella omröstningar med kuvert för något som kunde ha klubbats på en minut är absurt och drar förstås ett löjets skimmer över Sveriges riksdag inför omvärlden och spär på politikerföraktet här hemma. Är det vuxna människor vi har valt in i landets högsta beslutande församling eller en skock förvuxna bebisar?
Dubbla övertramp från V
2014 struttade V-profilen Rossana Dinamarca runt i plenisalen iklädd t-shirt med texten ”SD = RASISTER”. När SD:s dåvarande vice talman Björn Söder höll i klubban vägrade samma Rossana inleda med ”Herr talman” när hon stod i talarstolen och när hon får detta påtalat för sig av Söder svarar hon trotsigt och arrogant: ”Du är inte min talman”. Båda dessa uppvisningar i bristande respekt för demokratin var helt oacceptabla. Ändå fick det inga konsekvenser.
2018 manövrerade den rödgröna röran i stället ut Björn Söder från vice talmansposten trots att han i motsats till Dinamarca skött sitt uppdrag exemplariskt. SD blir i strid med praxis utan talmansuppdrag under mandatperioden.
Rossana lämnar samtidigt på eget initiativ riksdagen i besvikelse över att inte ha blivit vald till partiledare och efter ytterligare skandaler. Bland annat hade hon tidigare avslöjats med ett grovt missbruk av rätten till ersättning för resor. V-toppen hade åkt taxi och flyg för flera hundra tusen kronor om året på skattebetalarnas bekostnad, och förstås utan tanke på klimatavtrycket – flygskam ska bara vi vanliga dödliga känna, den politiska nomenklaturan flyter ovanpå. Rossana ursäktade sig med att hon hade småbarn och svårt att få ihop livspusslet. Sådana bekymmer är det ju förstås ingen av oss andra som har…
SD borde haft ordinarie talmansposten
I valet 2022 är SD det parti som ökar mest samtidigt som samtliga övriga partier i det tänkta regeringsunderlaget backar. Om det varit något annat parti hade det varit självklart att göra anspråk på den ordinarie talmansposten men SD väljer att förhandla bort den i visshet om att riksdagens samlade sandlåda skulle komma att totalobstruera annars.
Man förhandlar med M, KD och L till sig posten som andre vice talman och nominerar trotjänaren Julia Kronlid. Trots att Björn Söder när han innehade uppdraget fullgjorde det med bravur har den rödgröna röran svartmålat honom i sådan utsträckning att partiet kände sig föranlåtna att välja ett annat namn. Den vänsterorienterat judiska intresseorganisationen SKMA med ordföranden Willy Silberstein i spetsen har också devalverat antisemitismen för att kunna peka ut Söder som antisemit.
Julia Kronlid är kvinna och har en mjuk och vänlig framtoning, alltid leende när hon svarar på medias frågor, hur oförskämda de än är. Det är svårare för de rödgröna och deras hantlangare i media att kasta skit på henne utan att det uppfattas som misogyn vuxenmobbning. Lite underskattade man dock de rödgröna murvlarnas brist på pressetik och vanlig hyfs.
Julia är bekännande kristen i traditionell mening och hon tillhör inte den socialdemokrati som kidnappat Svenska kyrkan som en av sina många korporativa plattformar att utöva vänsterpolitisk makt från. Som vänsterkristen är man fredad från kritiska frågor om sin tro på högre makter men som högerreligiös ska man hårdgrillas.
Följaktligen har Julia efter att hennes kandidatur tillkännagavs fått löpa gatlopp i media och misstänkliggjorts för både det ena och det andra – hur hon som kristen ser på evolution kontra skapelse och inte minst på aborter. Frågorna har ställts på ett ohederligt sätt och också utan att ha någon rimlig relevans för talmansuppdraget. Det har bara handlat om att försöka framställa Julia som en vidskeplig tokstolla.
Nytt talmansövertramp från Vänsterpartiet
När det efter fullständigt onödigt mycket om och men och krångel till slut ändå stod klart att Julia Kronlid får uppdraget som andre vice talman, brann det i huvudet på V-riksdagsledamoten Daniel Riazat. Han rev sönder den valsedel han fått med Julia Kronlids namn, tog ett foto av det med sin mobilkamera och postade den i sociala medier tillsammans med texten ”Inte min talman”. Detta gjorde han alltså på arbetstid i sin bänk i plenisalen.
Frågan är nu om Riazat mer systematiskt avser att återuppta sin tidigare partikollega Rossanas antidemokratiska tradition när han står i talarstolen och Julia håller i talmansklubban. Detta bör redan nu undersökas och om Riazat inte ber om ursäkt det redan begångna övertrampet och om han inte kan lova att uppföra sig framgent bör det riktas ett krav från riksdagen om att placera Riazat på avbytarbänken.
Det är svårt att avsätta en folkvald riksdagsledamot och det ska det vara i ett demokratiskt samhälle, även om det i vissa situationer kunde vara lite enklare än idag. Däremot är det rimligt att Riazat beordras ta en timeout under resten av mandatperioden eller tills han väljer att ta reson. Alla partier har ersättare som kan kliva in vid frånvaro.
Exempel behöver statueras
En fortsatt upprepning av Rossanas grova övertramp kan inte tillåtas. Om Västerpartiets ledning underlåter att ingripa, så som man gjorde förra gången det begav sig och av allt att döma inte heller gjort mot Riazats tilltag med valsedeln, då bör hela partigruppen ställas i riksdagens skamvrå i alla sammanhang där detta är möjligt. Exempel behöver statueras. Vi kan inte ha en hel mandatperiod lika smutsig som den gångna valrörelsen med ett förakt för demokratin som i sin tur göder politikerförakt.
Riazats respekt för fria medier är lika liten som den han hyser för demokratin. Jag blockades direkt av honom när jag i egenskap av journalist ville ha ett förtydligande från honom om vad han syftade på när han på Twitter skrev att rasismen är institutionaliserad i USA idag.
Vänsterpartiet är ett extremistparti med rötterna i kommunismen, en ideologi som avvisar demokrati, privat ägande, fria medier och medborgerliga fri- och rättigheter. Makten ska erövras med väpnat våld och sedan behållas genom diktatur, statskontrollerade medier, censur och åsiktsförbud för all opposition. Det legitimerar inte att man inte respekterar de regler som gäller i ett demokratiskt valt parlament som man valts in i. Sina egna metoder får man anstå med tills man iscensätter den blodiga revolutionen.
Inga granskande frågor till muslimska politiker
Beträffande hur hårt etablissemangsmedia gått åt Julia Kronlid behöver man väl knappast nämna ens att de allt fler invandrade bekännande muslimer som väljs in i våra styrande församlingar aldrig ställs mot väggen på motsvarande sätt. Aldrig får frågor om hur de ser på svensk demokrati, lag och frihet kontra sharia, den muslimska slöjan ur ett jämställdhetsperspektiv eller för den delen aborträtt som överhuvudtaget inte existerar inom islam.
Till och med det islamistiska extremistpartiet Nyans har i valrörelsen behandlats med silkesvantar. En och annan socialdemokratisk topp och medielakej har rutit till men bara därför att de vet att man slåss om samma väljare.
Sverige gör sig till internationellt åtlöje
Oisin Cantwell på vänsterns främsta mediala kampanjorgan Aftonbladet författade på tisdagen en kolumn med rubriken ”Sverige gör sig till internationellt åtlöje”. Och så långt kan man ju lugnt hålla med honom. Det skrattas gott åt Sverige i utlandet efter decennier av vänsterliberalt tokstyre och ”det svenska tillståndet” används i Norden, Europa och USA som varnande skräckexempel på hur det kan gå om man sätter ett av världens mest framgångsrika länder i händerna på politiska idioter.
Men det är förstås inte detta Oisin syftar på. Inte heller är han bekymrad över det antidemokratiska sandlådespektakel som de infantila rödgröna riksdagsledamöterna förvandlade talmansvalet till inför öppen ridå.
Nej, i Oisins verklighetsfrånvända bubbla tror han att det är valet av Julia Kronlid till andre vice talman som ska göra Sverige till åtlöje i omvärlden. Att Oisin säkert har en och annan journalistkollega inom vänstermedia i andra länder som också kommer att försöka framställa det så gör det inte mer sant.
Medias bevakning av Julia Kronlid följer ett mönster
Nu är uppdraget om vem som valts till andre vice talman i Sveriges riksdag sannolikt inte nyhetsmässigt sprängstoff som slås upp med stora krigsrubriker på löpsedlarna i utlandet. Men vinkeln är ändå symtomatisk för vänsterliberalismens tilltagande distanserande från demokratiska grundvärderingar och spelregler i takt med att man allt oftare står som förlorare när folket får bestämma.
Skriverierna om nomineringen till och valet av Julia Kronlid som andre vice talman följer ett bekant mönster och narrativ där demokratiska beslut som inte går vänsterliberalernas väg framställs som illegitima. I stor skala har vi sett det när det brittiska folket röstade för att lämna EU och när det amerikanska folket röstade fram Donald Trump som sin president.
Andra internationella exempel är de ungerska och polska folkens massiva stöd för regerande Fidesz respektive Lag och rättvisa. Häromdagen vann Italiens bröder under ledning av den färgstarka Georgia Meloni en jordskredsseger i det italienska parlamentsvalet och blir landets första kvinnliga premiärminister. Gratulationerna från omvärldens feministiska vänster har dock uteblivit. I stället är det misogyn svartmålning som gäller. Likadant lät det när Marine Le Pen nyligen hade chans på att bli Frankrikes första kvinnliga president.
Sverige faller sönder medan politikerna leker sandlåda
I Sverige har KD-ledaren Ebba Busch dragits i smutsen och de kvinnliga proffstyckarna har ofta varit värst. Annars är det främst Sverigedemokraterna som vänsterliberalerna gör sitt bästa för att framställa som illegitima, oavsett hur stort väljarstöd de får. De har i år drivit de smutsigaste och mest ohederliga valkampanjer vi sett i Sverige i modern tid och talmansvalet taskskådespel ger en fingervisning om att detta kommer att fortsätta under mandatperioden, att fokus för politiken även de kommande fyra åren ska ligga på politisk prestige, fåniga symbolfrågor som talmansvalet och på att mobba SD och de dryga 20 procent av väljarna som röstat på dem.
Den gängkriminella krisen, el- och drivmedelskrisen, matpriskrisen, inflationskrisen, vårdkrisen, skolkrisen och de övriga enorma ”utmaningar” som hotar medborgarna, hushållen, företagen och hela landets välstånd är för vänsterliberalerna sekundärt.
Det stora hotet är enligt dessa politiker och deras handgångne i media Sverigedemokraterna. Medan landet faller sönder omkring oss tvingas vi bevittna hur våra politiker lägger sin kraft och energi på att orerar om hur nazister gripit makten och koncentrationsläger och gaskamrar nu väntar runt hörnet. Man får nypa sig i armen, gnugga ögonen och peta öronen för att förvissa sig om att man är vaken och sett och hört rätt.
Snacka om att Sverige gör sig till internationellt åtlöje. I utlandet, där man kan bevittna förfallet på avstånd, väcker det sannolikt viss muntration. Vi svenskar som tvingas leva mitt i detta elände har lättare att hålla oss för skratt.