Storbritannien har beslutat skicka stridsvagnsprojektiler som innehåller utarmat uran till Ukraina. Det meddelar landets försvarsdepartement. Beslutet kritiseras från ryskt håll.
I slutet av januari i år landar en grupp ukrainska män i Storbritannien. Här utbildas de på den brittiska Challenger 2-stridsvagnen, som det nyligen fattats beslut om att skicka till Ukraina.
Fjorton stycken stridsvagnar blir det brittiska bidraget för att ”stödja Ukrainas försvar”, heter det i ett officiellt uttalande. De ukrainska soldaterna som utbildas på den brittiska stridsvagnstypen ”skickar ett kraftfullt budskap till Ryssland”, menar Storbritanniens försvarsminister Ben Wallace.
En fråga i överhuset
Men förutom själva fordonen behöver även ammunition skickas. Och under måndagen debatteras frågan i det brittiska överhuset där adelsmannen Raymond Jolliffe ställer regeringen mot väggen:
– Jag vill fråga hans majestäts regering om någon av den ammunition som Ukraina förses med innehåller utarmat uran? undrar den 90-årige baronen.
Baronessan Annabel Goldie, statsråd i försvarsdepartementet, svarar:
– Jämte vårt beviljande av en skvadron Challenger 2-stridsvagnar till Ukraina, kommer vi även förse med ammunition, inklusive pansarbrytande ammunition vilka innehåller utarmat uran. Sådan ammunition är väldigt effektiv för att besegra moderna stridsvagnar och bepansrade fordon.
Det utarmade uranet är en avfallsprodukt från framställning av kärnbränsle och kärnvapenladdningar, och dess tyngd och relativt låga pris gör metallen mycket eftertraktad i pansarbrytande projektiler.
Kontroversiellt besked
Men att projektiler som innehåller utarmat uran sätts in i kriget i Ukraina är ett kontroversiellt besked. Ammunitionstypen har varit starkt ifrågasatt sedan Gulfkriget i början av 90-talet, då den anklagas för att vålla hälsobesvär och till och med dödliga sjukdomar hos de soldater som exponeras för den. Veteraner från kriget ger det utarmade uranet skulden för leukemi, njurskador och lungcancer.
Det är två faktorer som gör ammunition med utarmat uran extra farlig. Dels avger metallen radioaktiv strålning. Men den främsta faran, som ofta förbises, är att uran är en tungmetall som är hälsofarlig på liknande sätt som kvicksilver, kadmium och bly.
Ammunition med utarmat uran används återigen 1999 vid Natos anfall på Serbien, fast nu i mindre skala. Frankrike, Spanien och Italien hävdar när kriget är över att soldater som exponerats för ammunitionen drabbats av leukemi och andra former av cancer. Och i januari 2001 debatterar en fransk ledamot i EU-parlamentet ett totalförbud mot ammunition innehållandes sådant uran.
Det internationella atomenergiorganet IAEA uppmanar år 2000 inte minst Nato att städa upp efter sig i Kosovo, så den giftiga metallen från deras ammunition inte sprids i naturen och drabbar civilbefolkningen.
Enligt en beräkning som 2001 tas fram av det brittiska parlamentets kontor för vetenskapsfrågor sprids omkring 290 ton utarmat uran ut från projektiler som används under Gulfkriget. Främst i form av pansarbrytande ammunition som avfyrats av amerikanska A-10-stridsplan. Under Natos krig mot Serbien 1999 sprids enligt samma beräkning elva ton utarmat uran ut, varav åtta i Kosovo och tre i Bosnien.
Kraftig ökning
I september 2001 angrips USA av islamistiska terrorister, och i det krig mot terrorismen som därefter följer används en mängd ammunition med utarmat uran som saknar tidigare motstycke. På bara tre veckor våren 2003 avfyras projektiler innehållandes mellan 1000 och 2000 ton utarmat uran av den USA-ledda koalitionen i Irak.
När brittiska soldater återvänder hem från kriget erbjuds de screening för att se om de har förhöjda värden av den giftiga tungmetallen i sina kroppar. Det är ansedda Royal Society som slagit larm om risk för njurskador och lungcancer, och den brittiska militären tvingas agera. Intresset för hur den irakiska civilbefolkningen drabbas är betydligt svalare.
Den brittiska regeringen fortsätter dock hävda att ammunition med utarmat uran inte är hälsofarlig, men hösten 2003 beslutas plötsligt att armén ska sluta använda ammunitionstypen ”inom sex år”. En ny projektiltyp kommer tas fram som inte innehåller den farliga metallen, heter det.
Sju år senare meddelas att budgetneddragningar gör det svårt att ta fram ett alternativ till projektilerna med utarmat uran. Tillverkaren, BAE Systems, är avtalsbundet att utveckla och producera två typer av projektiler för Challenger 2-stridsvagnen, L23 och L27, där den senare är den som i vissa varianter innehåller utarmat uran. Att ta fram ytterligare en projektiltyp för en stridsvagn som endast används av Storbritannien och Oman ses inte som ekonomiskt möjligt.
”Rysk desinformation”
Att ammunition innehållandes utarmat uran nu även kommer användas vid fronten i Ukraina kritiseras av Ryssland. President Vladimir Putin talar om att ett ryskt ”svar” på det brittiska beskedet.
– Det verkar som att västvärlden verkligen bestämt sig för att slåss mot Ryssland till den siste ukrainaren, säger han under tisdagen där han även nämner att projektilerna innehåller en ”nukleär komponent”.
Men att utarmat uran skulle vara farligt avfärdas som ”rysk desinformation” av Storbritanniens försvarsdepartement, där det också påpekas att utarmat uran ”inte har något med kärnvapen att göra”.
– Den brittiska armén har använt utarmat uran i sina pansarbrytande projektiler i decennier, heter det i ett uttalande där Ryssland anklagas för att ”medvetet desinformera”.
Annons