Teknikutvecklingen har gått så långt att vi på sätt och vis inte längre ”behöver” skriften – eller ens förmågan att skriva, åtminstone för hand. Men är det inte samtidigt så att vi i en betydligt viktigare mening har ett fortsatt enormt behov av just dessa kunskaper?
En flicka jag känner tycker om att skriva för hand. Berättelser, sagor och små meddelanden: ett frö blir en ek, en fjäder far över jorden och ett barn drömmer om en valp vid namn Smulan. Flickan skriver på kopieringspapper utan linjer. Hon skriver för sig själv, långsamt och snudd på oläsligt. Det blir mest att hon textar. Hon avbildar den tryckta text hon möter lite överallt. Bokstäverna får klackar och g:et en ögla.