I Kanada är det sedan 2016 möjligt att få dödshjälp genom eutanasiprogrammet MAID, som står för Medical assistance in dying.
Alla som har fyllt 18 och är allvarligt sjuka eller handikappade har rätt att bli dödade förutsatt att deras tillstånd är obotligt och medför ”outhärdligt fysiskt eller psykiskt lidande som inte kan lindras på ett sätt som personen anser acceptabelt”. Det krävs inte att tillståndet är livshotande.
Den som vill ha dödshjälp ger in en skriftlig ansökan till hälsovården. När ansökan har godkänts av två läkare eller sjuksköterskor kan "patienten" boka tid för att bli dödad, eller få hjälp med att begå självmord, när han anser det lämpligt.
Det vanligaste tillvägagångssättet är att en läkare eller sjuksköterska dödar patienten genom en serie injektioner. Patienten kan även själv ta en dödlig dos läkemedel, men den metoden är ovanlig och har endast använts i ett fåtal fall.
Möjligheterna att bevilja dödshjälp utökades genom en lagändring 2021. Den tidigare begränsningen att endast personer vars naturliga död gick att förutse med rimlig säkerhet kunde få dödshjälp togs bort. Tidigare fanns även ett krav på tio dagars väntetid mellan ansökan om MAID och själva dödandet, men det togs bort i fall där döden bedöms vara förutsägbar.
I mars nästa år liberaliseras regelverket ytterligare. Då får även patienter som lider av psykisk sjukdom, exempelvis depression, möjlighet att ansöka om att bli dödade.
”Kanadensiska medborgare vars enda medicinska åkomma är en psykisk sjukdom, men som i övrigt uppfyller alla kriterier, kommer inte att kunna få MAID förrän den 17 mars 2023”, skriver Kanadas regering på sin hemsida.
Sedan eutanasiprogrammet lanserades har allt fler valt att låta sig dödas. Enligt den officiella statistiken dödades cirka 10 000 personer genom MAID under 2021. Det motsvarar 3,3 procent av alla dödsfall i Kanada det året.
Programmet är dock kontroversiellt. Läkare har slagit larm om att människor som egentligen inte vill dö ansöker om MAID därför att de fått otillräcklig vård eller lever i fattigdom.
Ett uppmärksammat sådant fall är 37-åriga Jennyfer Hatch från British Columbia. Hon ansökte om MAID efter att hon i flera år förgäves försökt få adekvat vård för en kronisk sjukdom. I symptombilden för sjukdomen hon led av, Ehlers-Danlos syndrom, ingår bland annat känslig hud, kronisk värk och överrörliga leder.
I en intervju som sändes i juni av tv-kanalen CTV News berättade Jennyfer Hatch, som då ännu inte gått ut med sitt riktiga namn, att hon egentligen ville fortsätta leva. Det som fick henne att ändå ansöka om dödshjälp var att hon inte fick tillgång till vård som kunde förbättra hennes livskvalitet. Hon hade länge bett om att få träffa en expert på Ehlers-Danlos syndrom men istället skickats runt bland olika läkare som inte hade någon erfarenhet av att behandla hennes sjukdom.
– Det är enklare att släppa taget än att fortsätta kämpa, sade Jennyfer Hatch till CTV News.
Hon ansökte om dödshjälp genom MAID-programmet förra året. Hennes ansökan godkändes av hälsovården i British Columbia, varefter hon hade vad som i MAID-beslutet beskrivs som en ”stående inbjudan” att när som helst boka tid för att bli dödad.
I oktober i år bestämde sig Jennyfer Hatch för att dö. Då fick det kanadensiska modeföretaget La Maison Simons idén att använda hennes död i en marknadsföringskampanj som bolaget kallar ”All is beauty” – ”allt är skönhet”.
La Maison Simons anlitade en reklambyrå i Toronto som gjorde en påkostad reklamfilm om Jennyfer Hatchs beslut att ta livet av sig. Inspelningen ägde rum månaden innan Jennyfer Hatch dödades och hon medverkar själv i filmen.
– Att dö på ett sjukhus är inte naturligt, det är inte mjukt. I sådana här ögonblick behöver du mjukhet, säger Jennyfer Hatch i början av filmen.
Därefter följer texten ”den vackraste utvägen”.
Den påkostade filmen visar i vackra bilder hur Jennyfer Hatch umgås med vänner vid havet under sina sista veckor i livet, spelar cello och blåser såpbubblor. Hon ritar bilder i sanden som utplånas av vågorna. Stämningen är ljus och fridfull. Ingenstans nämns att Jennyfer Hatch helst hade fortsatt att leva, men valde att dö därför att hon inte fick den vård hon behövde.
Enligt La Maison Simons marknadsföringschef Peter Simons är syftet med filmen inte kommersiellt utan att ”bidra till att bygga de samhällen vi vill leva i imorgon och lämna till våra barn”. Han hoppas att de som ser filmen ska kunna ”hylla Jennyfers liv och de val hon gjorde”.
Filmen har fått skarp kritik.
– Att skildra något som har med MAID att göra som rent och vackert, och koppla det till konsumtionskulturen som om det vore ett fritt val framstår för mig som djupt problematiskt, säger professor Esther Ignani vid Toronto Metropolitan University till The Globe and Mail.
– Det skyler över allt som vi inte talar om när det gäller MAID. Hälsovården är i kris. Vi vet att många inte ens har tillgång till primärvård, för att inte tala om mer avancerad vård, bra smärtlindring och palliativ vård. För sådana människor är MAID inte alltid bara en möjlighet, utan kan vara den enda utvägen.
"Om du ger människor valet mellan ett svårt liv och en enkel död, frestas de att välja det senare. Och om du ger staten möjligheten att välja mellan ett dyrt liv och en billig död, kommer den sannolikt att välja det senare. Det är inget ”vackert” med det. Det är barbariskt", kommenterar amerikanska National Review.
La Maison Simons valde förra veckan att avpublicera filmen från företagets kanal på YouTube där den fått över en miljon visningar.
– All is Beauty-kampanjen har avslutats den här veckan. Simons påbörjar nu sin årliga julspurt. Mot den bakgrunden fokuserar bolagets personal på julaktiviteter i butiker och på nätet, sade en talesman för La Maison Simons till Fox News.