SvD:s recensent Karoline Eriksson ger lägst möjliga betyg till ”Länge leve Bonusfamiljen”. Det är, ursäkta den krampaktigt samtida liknelsen, som om en AI-robot hade framställt ett långfilmsmanus utifrån informationen i tv-serien, skriver hon.
Tänk att det skulle ta 25 år innan ”Reine & Mimmi i fjällen!” fick en uppföljare: ett par från en folkkär, svensk tv-serie får återigen breda ut sig i en biofilm. Som utan egentlig anledning utspelar sig i alpin miljö, i detta fall ett pensionat i norra Dalarna. Här ska familjelyckan stresstestas och andra rollfigurer interagera och flexa sina vid det här laget välkända karaktärsdrag. Behöver jag säga drönarbilder och timrade hus? Det räckte tydligen inte med Vasalopps-komedin ”Ur spår” i år.
Missförstå mig rätt, jag uppskattade ”Bonusfamiljen”. Den speglade ofta ganska träffsäkert mitt och andra varannan-vecka-föräldrars vardagspusslande och känslomässiga utmaningar. Det verkar ha funnits ett ärligt uppsåt från serieskaparnas sida att inte bara underhålla utan också leverera något meningsfullt. Just därför blir jag besviken på den här slarviga och lite sjaskiga utförsäljningen.