Har polisen blivit mer hårdhänta mot klimataktivisterna? Det hävdar flera aktivister som SvD har talat med, men polisen delar inte bilden. ”Det stramas åt när aktionen får en påverkan på saker som ska få samhället att fungera”, säger polisintendent Peter Ågren.
Under året har vi sett flera uppmärksammade polisiära ingripanden där klimataktivister gripits och senare dömts för brott. En av de mer omtalade händelserna skedde i slutet av augusti när en grupp aktivister blockerade E4:an i Stockholm i morgonrusningen. Den 24 oktober dömdes tolv av dem för sabotage och ohörsamhet mot ordningsmakten.
Åklagare Marina Ivic yrkade på fängelsestraff för tio av de tolv dömda, men fick inte gehör för sin linje i rätten. Nio av aktivisterna dömdes istället till villkorlig dom, övriga tre till skyddstillsyn. Att klimataktivister dömts till fängelse för sina aktioner har dock skett tidigare.
I oktober i år kom även domen mot två personer som förra året klistrade fast sig på landningsbanan på Växjö flygplats. I SvD:s dokumentärpodd Blenda, ”Aktivist mot sin vilja”, skildras hur en av huvudpersonerna döms för olaga intrång på en annan flygplats.
I podden framkommer också att flera aktivister upplever att polisens bemötande har blivit tuffare.
Peter Ågren, polisintendent i region Stockholm, säger att polisen nog oftare kan ha använt sig av hårdare tag, men att det också handlar om att aktivisterna och polisen ibland tolkar saker olika.
– Det är viktigt för oss att man ska kunna framföra budskap om klimatkrisen, men när undantagsfall dyker upp där vi får rätten att begränsa yttrandefriheten, det är där vi inte kommit överens, säger Peter Ågren.
Han lyfter exempel som när polisen har skyddspersoner att ta hand om, till exempel inbjudna gäster från andra stater med livvaktskydd. Då går det inte att använda sig av yttrandefriheten i alla sammanhang eftersom det kolliderar med andra intressen som har att göra med säkerhet, berättar Ågren.
– Det kommunicerade vi med aktivisterna, att i dessa fall behöver vi strama åt. Det andra fallet är att det blir lite hårdare tag när vi ser att en aktion får en effekt på samhället, som när en stor trafikled påverkas.
Aktivisterna anser inte sällan att deras mål helgar medlen, och att de inte har något annat val än att göra blockader. Samtidigt säger Stockholmspolisens presstalesperson Ola Österling att det inte ingår i polisens arbete att värdera syftet med olika demonstrationer.
Polisen agerar likadant mot individer i allmänna sammankomster och tittar inte på budskapet individerna framför, säger han.
– Vi tar sedan ställning till vilken följdverkan sammankomsten får. Hamnar folk i nöd av situationen, eller stör den infrastrukturen? Då kommer personerna att anvisas till en annan plats.
Vilka åtgärder har ni tagit mot aktivisterna?
– Vi försöker att kommunicera. När de har sina aktionsveckor brukar vi ha kontinuerlig kommunikation med dem när de ska genomföra aktionerna. Vi blir tacksamma om vi kan få reda på platsen innan så vi kan vara där, säger Ola Österling, och fortsätter:
– Ofta är det varken för polisen eller demonstranter kul att bli överraskade av varandra. Meningen är att vi ska vara förutsägbara och transparenta och inte göra något förhastat. Det ska inte ske.
Är det förståeligt att de gör de här aktionerna?
– Civil olydnad ska man ha respekt för, vi tar det på allra största allvar. Vi välkomnar protester i samhället och det gäller även klimataktivister som inte följer de parlamentariska metoderna. Vi har den största respekt för dem.
Hur lyder gränsen från att ägna sig åt civil olydnad till att övergå i sabotage?
– Det beror på vilken effekt den civila olydnaden får, vad som blir resultatet i samhället. Hur påverkar det till exempel medborgares fria och grundläggande rättigheter att röra sig fritt? Ifall man blir sittandes på E4 i flera timmar på grund av att någon lagt sig och blockerar vägen, säger Ola Österling.
Måns Svensson är professor i rättssociologi på högskolan i Halmstad och säger att civil olydnad har haft en viktig funktion historiskt för att utveckla samhället, men huruvida det uppstått en positiv utveckling av detta eller inte beror på hur aktionen har utförts.
– Det handlar alltså om vilka risker man utsätter andra för och ifall det finns legitimitet i den allmänna opinionen.
Hade vi raderat den civila olydnaden i historien skulle vi leva i ett annat samhälle än i dag och förmodligen inget demokratiskt sådant, säger Måns Svensson.
– I fallet på E4 i Solna gick man nog för långt i vad det allmänna rättsmedvetandet tyckte var okej, i och med att det fick en så stark reaktion.