Källmaterialet till studien, publicerad i Science Advances, är mycket stort. Med hjälp av AI har svenska, finska och amerikanska forskare granskat satellitbilder över all bebyggelse i Danmark under 30 års tid (1987–2017) och klassificerat bebyggelsen i olika kategorier beroende på byggnadernas höjd och hur tätt de står.
Kartmaterialet bestående av tredimensionell urban form har samkörts med bostadsadresser på individnivå, med hälsoregister och socioekonomiska register i Danmark.
Högst risk i villaområden och radhusförorter
Resultatet visar inget tydligt samband mellan innerstadsområden och depression. Inte heller glesbygd verkar öka risken för mental ohälsa. Efter att ha tagit hänsyn till socioekonomiska faktorer fann man i stället den högsta risken i utspridda förorter, och förvånande ingår stadsnära villaområden och radhusförorter i områden med förhöjd risk för depression.
– Gemensamt för områdena med högre depressionsrisk är att det saknas natur i form av parker, skog och vatten, och att fastigheterna ligger glesare än de gör inne i städer. Ska man bygga för god mental hälsa behöver alltså inte förtätning vara negativt eftersom det ökar möjligheten till social interaktion, däremot är närheten till öppna ytor med natur och vatten viktig, säger Stephan Barthel, professor i miljövetenskap och vetenskaplig ledare för Hållbar stadsutveckling vid Högskolan i Gävle.
Monotont och utan grönområden
I studien har forskarna tagit hänsyn till kända faktorer som ökar risken för depression, till exempel att föräldrar är diagnosticerade med psykisk ohälsa enligt registret, eller att personen är ensamstående eller utanför arbetsmarknaden, så att det inte snedvrider resultatet. Efter att ha inkluderat detta blev depressionsrisken 20–30 procent högre i villa- och radhusförorter än i glesbygdsområden, och 10–15 procent högre i villaförorter än innerstadsområden.
– När man rensat bort alla faktorer utom boendemiljö så blir det tydligt att områden med hög andel depressioner är mer monotona och ofta saknar både mötesplatser och större grönområden. Det finns redan många argument för att bygga så att folk har nära till natur och vatten, och nu kan vi visa att risken för psykisk ohälsa är ytterligare ett argument. Även om det inte går att uttala sig om risker på individnivå så finns det ett betydande samband på en övergripande skala och över tid, säger Karl Samuelsson, doktor i miljövetenskap vid Högskolan i Gävle, i ett utskick.
Forskarna hoppas att studien bland annat ska kunna ligga till grund för stadsplanering.
– Studien ger inget stöd för fortsatt utbyggnad av bilberoende förorter med småhusbebyggelse. Samtidigt måste förtätningen vara smart, helst så att det skapas tillgång både till socialt liv och naturliga grönområden, hav eller vattendrag, säger Karl Samuelsson.