Inför valet har Sverigedemokraterna släppt en rapport om invandringens kostnader som är en sammanställning och uppdatering av flera erkända forskningsstudier på området. En så nära objektiv prislapp som går att sätta visar att de svenska skattebetalarna varje år tvingas av 130 miljarder kronor för att hålla Sveriges exceptionellt höga invandring igång – pengar som kunde ha gått till vård, omsorg, skola, försvar, infrastruktur och andra eftersatta samhällsfunktioner.
Rapporten med titeln ”Invandringen och de offentliga finanserna 15 år senare” bygger på i huvudsak tre erkända forskningsstudier: Jan Ekbergs ”Invandringen och de offentliga finanserna”, Joakim Ruists ”The Fiscal Cost of Refugee Immigration: The Example of Sweden” och ”Tid för integration – en ESO-rapport om flyktingars bakgrund och arbetsmarknadsetablering” samt Lina Aldén och Mats Hammarstedts ”Hur påverkar flyktinginvandringen de offentliga finanserna”
Studierna har vägts samman och invandringssiffrorna, som hänför sig till allt mellan 5 och 15 år tillbaka i tiden, har uppdaterats för att vara dagsaktuella. Kompletteringar har gjorts, framför allt för kostnader för år noll, det vill säga ankomståret, som saknas i flera av studierna för att erhålla en mer rättvis genomsnittlig årskostnad än den som erhålls om det året utelämnas. Här stödjer man sig på de skattemedel som allokerats i statsbudgetens område 8: Migration.
Facit blir att den så kallade nettoskattekostnaden (det vill säga kostnaderna minskade med de skatteintäkter som invandrare bidragit med) för asylinvandring och till denna relaterad anhöriginvandring för perioden 2007-2021 varit 1 712 miljarder kronor, det vill säga i genomsnitt 114 miljarder kronor per år, vilket motsvarar 2,38 procent av BNP per år.
Kostnaderna högre efter kaosåret 2015
Den socialdemokratiska regeringen har efter asylmottagandets sammanbrott 2015 hävdat att man nu fått ned invandringen till Sverige till det man kallar ”EU:s miniminivå”. Migrationsverkets statistik visar dock att invandringen samtliga år efter 2015 har legat på fortsatta toppnivåer med närmare 100 tusen uppehållstillstånd om året och att 2022 kan komma att bli det år då Sverige öppnat gränsen för fler migranter än någonsin tidigare.
Att invandringen snarare ökat än minskat och har en minst lika ekonomiskt tärande profil som tidigare bekräftas också av den nu aktuella rapporten där den genomsnittliga årskostnaden för perioden 2014-2021 är högre än den ovan för den längre perioden med start 2007. Medelkostnaden för den senare perioden – som alltså i huvudsak hänför sig till åren EFTER asylkaosåret 2015 – är 131 miljarder kronor per år och totalbeloppet för perioden 1 051 miljarder. kronor, motsvarande 2,58% av BNP i snitt.
”15 år senare” i rapportens rubrik tar fasta på att Ekbergs forskningsstudie hänför sig till perioden fram till år 2006. Den nu föreliggande rapporten visar att invandringens redan då exceptionellt höga kostnader ökat ytterligare, markant och kontinuerligt under hela perioden sedan dess.
SD inser att rapporten kommer att mötas av kritik från partiets meningsmotståndare och den förda invandringspolitikens förespråkare. Man påtalar därför att ”alla antaganden är öppet redovisade”, ”alla källor och allt datamaterial är redovisade” och att ”studien bör vara replikerbar för vem som helst som vill kontrollera resultaten”.
Innefattar endast ekonomiska kostnader
Rapporten är strikt ekonomisk och innefattar inte de omfattande ”immateriella” kostnader som den utomvästliga asylrelaterade invandringen också fört med sig: tryggheten i samhället, fysiskt och psykiskt lidande som hänför sig till invandringsrelaterad vålds- och egendomsbrottslighet, negativa upplevelser av avvikande kulturellt, religiöst och värderingsrelaterat intrång i vardag och närmiljö, klankulturell påverkan på den demokratiska processen och så vidare.
En sammanfattning av rapporten kan läsa HÄR. Hela rapporten kan laddas ned och läsas HÄR.