För några år sedan konstaterade en forskargrupp från Uppsala och York att en stor mängd spelbrickor funna i gravar östra Mellansverige var tillverkade i ben från val.
Nu har fortsatta kemiska analyser visat att spelbrickorna uteslutande är gjorda i ben från nordkapare eller möjligtvis den närbesläktade grönlandsvalen.
Baskernas jakt på nordkapare i Biscayabukten och försäljning av valolja på kontinenten är känd redan under 600- och 700-talen. Men när inleddes en storskalig valjakt i Skandinavien? Det flesta forskare har antagit att jakten kan ha ett ursprung under vikingatid, men tydliga belägg finns först under medeltiden.
En forskargrupp har analyserat benmaterialet hos 68 olika spelpjäser från Sverige, Danmark och Estland och artbestämt dessa med hjälp av en metod som kallas ZooMS (Zooarchaeology by Mass Spectrometry). Forskarna kommer från Uppsala universitet, universiteten i York och Tallinn, Nationalmuseet i Köpenhamn och RG Analysis på Åland.
Resultatet av analyserna visar att spelbrickorna nästan uteslutande är tillverkade i ben från nordkapare eller möjligtvis den närbesläktade grönlandsvalen. Båda valarna kan bli närmare 20 meter långa och väga mellan 50 och 80 ton. På engelska kallas nordkaparen för Right Whale, eftersom det sågs som den rätta valen att jaga. Den simmade långsamt nära kusterna och innehöll så mycket späck att den flöt när den dödats.
Om man hade använt ben från strandade valar borde flera olika arter vara representerade. De enhetliga resultaten signalerar därför att en jakt på stora kustlevande valar inleddes redan under 500-talet. Sannolikt ägde jakten rum i norra Norge.
Hur hade Skandinaverna möjligheterna och intresse för att jaga dessa enorma djur? Genom jämförelser med historisk jakt på nordkapare i andra delar av världen dras slutsatsen att det var fullt möjligt att jaga val i vikingatidens små öppna båtar.
Tillverkning av spelpjäser var inte den huvudsakliga anledningen till valjakten. Jakten av valarna gav kött och barder, men också stora mängder tran och valolja. En tidig storskalig valjakt berättar därför också något om handel och ekonomi vid den här tiden, menar forskarna.
Jakten på nordkapare var under historisk tid så intensiv att arten idag är en av de mest hotade, med ett bestånd på bara några hundra individer utanför Nordamerikas östkust. Detta kan alltså ses som resultatet från nära 1.500 år av intensiv jakt.