Vänstervåld i Israel när regeringen vill stärka demokratin

De senaste veckorna har våldsamma oroligheter utspelat sig på gatorna i Israel. Vänsteraktivister i samarbete med den likaledes vänsterorienterade fackföreningsrörelsen har iscensatt olagliga strejker och ett autonomt kaos av stor magnitud. Förevändningen är att ett omdiskuterat paket av lagförslag från premiärminister Netanyahu och styrande Likud skulle förvandla Mellanösterns enda demokrati till en auktoritär stat. Andra menar att det tvärtom är vänsterns beteende nu som utgör det verkliga demokratihotet.

Vänstervåldet på gatorna i Israel beskrivs av vissa som ”det värsta någonsin i landets historia”. Bränder har anlagts, flygplatser ockuperats och polisen tvingats sätta in kravallstyrkor med vattenkanoner för att hejda mobbens framfart. Kaos har även iscensatts av vänsterstudenter på universiteten och fackföreningsrörelsen bidrar med att lamslå samhällsfunktioner med vilda strejker.

Vänsteraktivisterna har massutrustat sig med israeliska flaggor för att ge sken av att man representerar landet och en folkmajoritet. Att alla är emot Netanyahu är också den bild som vänsterliberal media sprider. Det motsägs bland annat av att ett försök till misstroendeförklaring mot premiärministern i dagarna inte gick hans motståndares väg utan röstades ned med bred marginal.

Omdiskuterat lagförslag

Utlösande faktor är lagförslagspaket från premiärminister Benjamin Netanyahu och styrande konservativa Likud där delar handlar om maktfördelningen mellan parlamentet och domstolarna. I botten ligger dock ett mer generellt missnöje från vänsterhåll över att Netanyahu ”mot alla odds” lyckats bli återvald och en frustration över att man inte lyckats desarmera Likud-ledaren genom att få honom dömd för brott, försök som Netanyahu själv beskrivit som häxprocesser grundade på falska anklagelser.

I svensk vänsterliberal media jämförs utvecklingen i Israel nu med den i Ungern och Polen, underförstått att detta skulle vara något negativt, vilket dock långt ifrån alla håller med om. Aftonbladet kallar Netanyahu och hans regering för ”högerextrem”. TV4 går ännu längre och tar till ord som ”halvdiktatur”.

Internationella påtryckningar

I likhet med regeringarna i Ungern och Polen utsätts nu Netanyahus regering för vänsterliberala påtryckningar från utlandet i syfte att tvinga fram en annan politik i Israel än den som israelerna själva valt. Bland påtryckarna märks makthavare som Tysklands premiärminister Olaf Scholz och USA:s president Joe Biden.

Samtidigt erkänner politiska kommentatorer i samma medier i Sverige att mångkulturen i Israel är ett stort problem med en enorm inflyttning av människor från länder som saknar demokratiska traditioner och som föder fler barn än någon annan grupp. Det har lett till kommentarer om att Israel i så fall kanske snarare borde jämföras med Sverige.

Se TV4:s analys nedan:

Domstolarnas kontra Knessets makt i fokus

Ett av av lagförslagen i paketet som från vänsterhåll har lyfts fram som en nedgradering av demokratin i Israel handlar om att det demokratiskt valda parlamentet, Knesset, ska kunna överpröva utslag som fällts i landets högsta domstol och att det utgör ett avsteg från den vedertagna demokratiska maktdelningsprincipen.

Från konservativt håll beskrivs lagförslagets kärna tvärtom som syftande till att hindra domstolarna från att överpröva lagar som i demokratisk ordning stiftats av parlamentet och därmed som en med maktdelningsprinciperna fullt förenlig ordning. Högsta domstolen i Israel har länge kritiserats för att ha för stor makt och att använda den för att gå vänsterns ärenden och stoppa demokratiskt fattade beslut i Knesset.

Pressas från både vänster och höger

Netanyahu pressas nu från vänster att dra tillbaka lagförslagen. Samtidigt ansätts han från konservativt håll från sina samarbetspartier att inte ge efter för vänsterkraven och att man i så fall kommer att utlösa en regeringskris. Premiärministern har tidigare sagt att han kan tänka sig att skjuta upp lagändringarna men de senaste signalerna tyder på motsatsen.

Från konservativt håll anklagas vänstern för att i sitt sätt att använda domstolarna avlägsna sig alltmer från demokratiska grundprinciper. Så kallad lawfare är ett fenomen som blir allt vanligare i många länder, också i Europa. När man från vänsterhåll är missnöjd med den politik som beslutats i demokratisk parlamentarisk ordning går man till domstolarna för att försöka få undanröjt det man misslyckats med vid valurnorna.

Lawfare ett växande problem

I Sverige, där Miljöpartiet nu opinionsmässigt ligger nedanför riksdagsspärren, och landet har en regering där det klimatextrema partiets huvudmotståndare, Sverigedemokraterna, fått inflytande, vänder sig den klimatalarmistiska rörelsen nu till rättsväsendet i försök att tvinga regeringen att genomföra en annan och mer vänsterinriktad politik än den väljarna röstat fram.

I Israel har vänstern inte lyckats få bort Netanyahu den parlamentariska vägen. Långtgående försök har därför gjorts att oskadliggöra premiärministern som motståndare den juridiska vägen genom att få honom fälld för påstådd korruption. Nu framställer man det aktuella lagförslaget som ett försök från Netanyahu att stoppa brottsutredningar mot honom själv, något som dock bestämt tillbakavisas från konservativt håll som en ren konspirationsteori.

Det är en utveckling analog med den i USA där den politiska vänstern initierat den ena rättsprocessen efter den andra mot Donald Trump i hopp om att under hans ämbetsperiod få honom avsatt och nu se till att det amerikanska folket inte ska kunna återvälja honom. Hittills har de här försöken inte krönts med framgång, vare sig i USA eller Israel.

Maktkamp om att sätta narrativet

I den offentliga debatten pågår en maktkamp om vilket narrativ som ska gälla som verklighetsbeskrivning. Från vänsterhåll utpekas Trump respektive Netanyahu som demokratihot medan konservativa menar att det är den alltmer auktoritära vänsterliberalismens lawfare-metoder tillsammans med deplattformering och cancel-kultur för att tysta sina motståndare som utgör det verkliga hotet mot demokratin.

Vid sidan av det ifrågasatta lagförslaget är den politiska vänstern i Israel också missnöjd med Netanyahus positiva inställning till de israeliska bosättningarna på ”den ockuperade” Västbanken. Inget annat land än Israel gör dock sedan länge anspråk på området och ockupationsstatusen ifrågasätts därför av allt fler. De judiska bosättningarna har också konkret inneburit en förvandling av stora delar av Västbanken från primitivt uland till blomstrande samhällen.

Synen på Israel i den vänsterliberala omvärlden har förändrats i takt med att landet gått från att vara socialistiskt till att bli mer konservativt. De senaste decenniernas internationella kritik mot Israel och ställningstagande för ”Palestina” beskrivs av många som på eller förbi gränsen till antisemitism.

Annons