Artificiell intelligens skulle redan i dag klara slarvigt formulerade tentafrågor. Inom kort kan AI utföra än mer avancerade uppgifter. Det är en revolution som utmanar hela universitetssystemet, skriver historikern Björn Lundberg.
I månadsskiftet november–december lanserade företaget OpenAI en ny applikation för artificiell intelligens, ChatGPT. Efter att ha löst ett relativt avancerat programmeringsproblem var surret på sociala medier igång, och snart visade sig denna AI anmärkningsvärt kompetent även inom andra områden. Från flera branscher hördes med skräckblandad förtjusning: ”Det här förändrar allt.”
Jag är tillräckligt luttrad för att ta sådana utrop med en rejäl nypa salt. Som universitetslärare har jag länge varit försiktigt skeptisk till AI-profeternas tal om hur tekniken kommer att revolutionera forskning och högre utbildning. Hittills har de AI-program jag sett varit tämligen… korkade. Åtminstone för den typen av kreativa färdigheter och förmågor som studenter inom samhällsvetenskap och humaniora behöver förvärva.
