Nova Gullberg Zetterstrands tre böcker rymmer totalt 193 luftiga sidor. Alva Dahl läser en sparsmakad dikt om ungflickstid och kvinnoblivande som blir väl inåtvänd.
Undertiteln till Nova Gullberg Zetterstrands nya diktbok lyder ”Journaler”. En journal kan vara en medicinsk berättelse såväl som en personlig eller arbetsplatsrelaterad dagbok, och ordet fångar ganska väl in vad detta är för slags text: personlig men samtidigt kortfattad och distanserad. Diktjaget betraktar sina minnesbilder med en utifrånblick som registrerar kläder, kroppsdelar och platser. Hur de ser ut och vad de signalerar. Det medicinska temat finns med, med scener från både konventionella och alternativa vårdbesök.
Varför står journaler i plural? Texten hoppar mellan stunder och miljöer men ger samtidigt ett sammanhållet intryck: här finns ett jag som ser tillbaka på ögonblick i tillvaron som flicka och ung kvinna; medeltid är här alltså tiden mellan barndom och vuxenhet. Platsen är Stockholms innerstad, där man kan sitta på café eller snatta på Impuls. Där ett klocktorn brinner ner och står kvar som ett sotigt hål i bakgrunden. Där de kvinnliga förebilderna utgörs av sovande sagoprinsessor, sköterskor med läppförstoringar och lätt berusade morsor.
