Från tant-tokerier och korv-rap till edm-jojk och nattklubbstango. Årets första bidrag i Melodifestivalen bjuder både på kära återseenden och oprövade förmågor.
En tangodoftande discodänga för nattklubbsgolven inleder årets Melodifestival vars första deltävling äger rum i Göteborg. Tone Sekelius bröt ny mark i fjol som tävlingens första transperson, slutade femma och har därför en hel del press på sig i år. ”Rhythm of my show” är annorlunda jämfört med ”My way”, mindre schlager och mer Moulin Rouge. Melodin för tankarna till den turkiske artisten Tarkans sound från sent 1990-tal. Man misstänker att autotune-effekten har använts flitigt och låten har anpassats för Sekelius röstomfång med en del partier där hon snarare pratar än sjunger.
Borta är souldivan från The Mamas. Nu kastar sig Loulou Lamotte ut och landar mjukt i ett mysigt ljudlandskap någonstans mellan Veronica Maggio och Myra Granberg – med en släng av klassisk schlager á la Nanne Grönvall. Det är en popdänga med driv i refrängen där orden ”inga sorger” ger en hel del utrymme för de skånska diftongerna. Man väntar på en klassisk tonartshöjning som aldrig kommer, i stället får vi en starkt wailande stämma ovanpå refrängen innan låten tonar ut.
