När Alve körde ner i en isvak drog hunden Cáppis upp både honom och släden. Nu har den unga siberian husky-hanen fått det fina priset Årets bragdhund.
Det var förra påsken som Alve och hans mamma Camilla var ute och körde var sitt hundspann i närheten av familjens stuga i Mossaträsk i Örnsköldsvik. Vädret var fint och de skulle ut och träna hundarna en sista gång för säsongen, innan isen skulle bli för tunn.
Alves familj har 21 hundar och driver en kennel och ett hundspannsföretag.
Som den vana hundspannsförare Alve är hade han och hans mamma kontrollerat isens tjocklek innan färden. Den var omkring
40 centimeter.
Men när det var ungefär 500 meter kvar hem kände Camilla, som körde först, att isen sprack under hennes släde. Hon ropade till Alve att öka farten för att ta sig över – men han hörde inte och stannade i stället. Därefter gick Alve, släden och hunden Cáppis genom isen.
– Min första tanke var: ”shit nu dränker jag Cáppis”, och att det var isande kallt, säger Alve.
Mamma Camilla stod ungefär 100 meter bort och berättar att hon hann tänka massor under de korta sekunderna, innan hon snabbt tog sig dit. Men Cáppis och Alve samarbetade för att få loss släden och till sist fick Cáppis upp både Alve och släden ur vaken.
– Alve skrek ”mamma hjälp”, i panik och jag tänkte att ”nu drunknar han”. Men när jag ser Cáppis dra upp dem börjar tårarna att rinna. Det är det mäktigaste jag har sett, säger hon.
När Alve kommit upp på land var han genomblöt och iskall. De åkte raka vägen hem och Alve tog genast av sig sina kläder, satte på sig morgonrock och ringde till sin pappa.
– Sedan eldade vi och drack oboy, säger han.
Cáppis, som bara var nio månader vid tillfället, verkade rätt oberörd och tvättade sig och viftade på svansen.
– Efter en stund gick Alve fram och kramade Cáppis och sa ”tack så mycket”, säger Camilla.
Nu har Cáppis fått priset Årets bragdhund för sin insats.
– Det är han så värd. Det går inte att värdera det han gjorde. Jag är glad att han får den uppmärksamheten, säger Camilla.
Hemma har familjen pratat en del om den obehagliga dagen på isen.
– Det var läskigt. Tur att jag kom upp och att jag hade Cáppis. Jag är väldigt tacksam för honom, säger Alve.
Men att sluta med hundspann är inget alternativ för Alve.
– Jag är lite mer försiktig nu. Men det finns inget bättre än när det glittrar i snön, är klarblå himmel, och alldeles knäpptyst medan man svischar fram på isen, säger han.
Prenumerera på SVD Junior!junior.prenservice.se