logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

”Horace Engdahl skriver ömt om kärleken till de obekymrade” – Erik Jersenius rörs till tårar

”En människa ser aldrig så dum ut som när hon är moraliskt indignerad.”

Nyligen berättade en ung kvinnlig artist för mig att hon tidigt blivit varnad för vilka kulturmän hon ska akta sig för. Hon sa att det finns gott om mäktiga kvinnor inom kulturlivet som håller dessa karlar om ryggen. Villigt skickar de unga flickor in i gapet på bildningsbestarna.

Hennes vittnesmål väckte min indignation. Kanske inte så mycket över könsförräderiet som för att vuxna människor utsätter flickor för sådan grymhet.

Jag måste ha sett osedvanligt dum ut.

Horace Engdahl delar med sig av sin romantiska mystik i
Horace Engdahl delar med sig av sin romantiska mystik i "De obekymrade". Foto: Helén Karlsson

Engdahls aforism är liksom hela hans skrivande sprunget ur romantiken. Den som läst Engdahls fina arbeten om litteraturen vet att att poeten och filosofen Friedrich Schlegel starkt präglar hans tänkande.

Schlegel ville befria litteraturen och kritiken från smakideal, moralism och politiska värderingar. Kritikerns uppgift är att finna och förstå tonen i texten, inte att döma den utifrån sina egna eller samhällets fördomar. Det är en god princip som jag ska försöka hålla mig till, för Engdahl skriver för ”de obekymrade”, de som vill läsa och inte döma.

Friedrich Schlegel 1801. Målning av Franz Gareis.
Friedrich Schlegel 1801. Målning av Franz Gareis.

I romantikens anda låter han litteraturens skärvor, fragmentet och aforismen, bli en sorts tankereflektioner som speglar olika sanningar om den evinnerliga tillvaron.

Boken inleds med att Mahuro, ett Engdahlskt drömjag, funderar över kvinnans och mannens relation. Den som vill se dum ut låter sig uppröras av dennes retsamheter. I själva verket nämner Mahuro en rad tautologier på temat om kvinnors och mäns olikheter. Dessa finns, oavsett om de är konstgjorda eller naturliga. Iakttagelsen att de små skillnaderna mellan kvinnan och mannen får stor betydelse är svåremotsagd, det är bara att som feministen se sig kritiskt omkring.

Omslaget till Horace Engdahls nya bok
Omslaget till Horace Engdahls nya bok "De obekymrade".

Det finaste i "De obekymrade" är när Engdahl delar med sig av sin mystiska syn på tillvaron. Han berättar ett par vackra myter som rymmer djupa tankar om kärleken och existensen.

Horace Engdahl skriver om planeten Verkligheten där de människolika invånarna lever i ett ständigt kärleksrus. På bilden ser vi planeten Gliese 581 b i ett främmande stjärnsystem som tros kunna hysa liv. Foto: Hervé Piraud
Horace Engdahl skriver om planeten Verkligheten där de människolika invånarna lever i ett ständigt kärleksrus. På bilden ser vi planeten Gliese 581 b i ett främmande stjärnsystem som tros kunna hysa liv. Foto: Hervé Piraud

Engdahl berättar om planeten Verkligheten där människolika varelser lever fullständigt närvarande i sina sinnen och uppfylls av att bara existera. Det är ett sätt att vara som vi närmast kan erinra oss om från vår barndom. Gudarna har grymt låtit oss få del av detta tillstånd genom det vi kallar kärleken, något som alltså är ämnat för en helt annan värld. När vi ser de älskande slås vi av deras barnslighet och hur obekymrade de är om allting kring dem. Det väcker vår avund, de kan genom varandra nå en högre existensnivå.

Romeo och Julia älskade så högt att de hellre dog än att vara utan kärleken. Målning av Frank Dicksee från 1884.
Romeo och Julia älskade så högt att de hellre dog än att vara utan kärleken. Målning av Frank Dicksee från 1884.

En ängel vakar över två barn. Målning av Bernhard Plockhorst.
En ängel vakar över två barn. Målning av Bernhard Plockhorst.

Den andra myten rör mig till tårar. Engdahl funderar över sina egna barn, varifrån kom de? Han tänker sig att barnen finns till redan innan de blir till, att änglar leder dem genom en tunnel till människornas sorgsna värld. Änglarna berättar och visar för barnen vilka som ska bli deras föräldrar och vilka sammanhang de ska växa upp i. De ser världens orättvisor lovar att ta hand om varandra när de fötts, ovetande om att de sedan inte längre kommer minnas stunden med änglarna, utan bara förnimma en diffus känsla av den.

Horace Engdahl berättar en myt där barnen innan de föds förs av änglar till världen genom en tunnel. Gustave Dorés illustration till Dante Alighieris
Horace Engdahl berättar en myt där barnen innan de föds förs av änglar till världen genom en tunnel. Gustave Dorés illustration till Dante Alighieris "Den gudomliga komedin".

Barnen blir sedan en del av naturen, detta långsamt, men accelererande utplånande tillstånd i färd mot oundviklig undergång. Vi blir slavar under det ständiga missnöjet, att veta att vi kommer allt längre från barnets värld, vårt växande och vissnande är ett förfall. Vi förtrycker och överträder gränser för vinna något vi aldrig kan få tillbaka. Det enda sättet att blidka oss är att känna tacksamhet för livet oavsett hur det ser ut. Det är i tron, tanken, kärleken och konsten vi kan minnas tillbaka till stunden bland änglarna.

”Vi var Guds barn”, avslutar Engdahl ”De obekymrade”.

I
I "De obekymrade" berättar Horace Engdahl om hur han som yngre man av kvinnor blev jämförd med den vackre martyren och helgonet Sankt Sebastian i Andrea Mantegnas berömda målning från 1480.

Litteratur

Horace Engdahl

"De obekymrade"

(Albert Bonniers Förlag)

Themes
ICO