Antingen förstår de nya ministrarna inte behovet av en reform av grundskolan med krav på uppförande och studieansträngning, eller så vågar de inte utmana det utbildningsideologiska komplexet.
Det behövs ett paradigmskifte i skolpolitiken, men kommer den nya regeringen att kunna övervinna hindren inom olika institutioner? En lika viktig fråga är: vill man verkligen försöka? Tidöavtalet presenterar skolan som ett prioriterat område, men de åtgärder som nämns är mer pengar, mer stöd och mer specialundervisning, det vill säga mer av det som redan visat sig ge svagt resultat. De nya ministrarna har hittills trampat på i den förra regeringens fotspår.
