logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden

Josefine mötte mannens blick – sekunden senare var han död

Josefine var på väg in till stan med bussen när hennes liv förändrades för alltid. 

Hon hann precis få ögonkontakt med den främmande mannen som valt att avsluta sitt liv – en händelse som fick henne att bestämma sig för att bli sjuksköterska.  

– Det har gett mig perspektiv i hur stor skillnad det är att att vara drabbad, anhörig eller personal, säger hon.

En motorväg, ett par skräckslagna men målmedvetna ögon, en buss i 110 kilometer i timmen, ett bestämt kliv, glassplitter, skrikande bromsljud, blod, chockade skrik. Ett förlorat liv. 

Josefine Bergholm Lennhammer, 25, minns dagen för många sedan smärtsamt väl, även om några detaljer är borta. De försvann redan samma sekund som den okända mannen utanför tog det bestämda hoppet mot bussen. 

– Jag minns inte var jag skulle, jag kan funderar ibland men kan fortfarande inte komma på var jag var på väg den dagen, säger hon. 

Det började som en vanlig vårdag. Det var gråmulet och småregnade när Josefine gick på bussen in mot stan. Eftersom det var mycket folk på bussen stod hon långt framme, nästan bredvid busschauffören och pratade med sin styvmamma, Anne, i telefon. Tills något utanför det stora bussfönstret fångade hennes uppmärksamhet. 

– Plötsligt såg jag en man som sprang parallellt med bilarna. När vi närmade oss såg jag hur han stannade till, säger Josefine.

Kastades mot bussfönstret

Mannen tog ett bestämt hoppande kliv framför bussen. Men precis innan han hoppade fick han och Josefine ögonkontakt, säger hon. 

– Jag såg skräcken i hans ögon. Det var så skärrande. Jag hann se allt komma.

Bussens hastiga inbromsning fick Josefine att flyga fram mot den krossade rutan och landa på golvet på bussen. 

– Det var total kaos på bussen. Men för mig kändes det som att det var helt tyst. Så fort bussen stannade ville jag ut. Trots att chauffören sa åt oss att stanna klättrade jag ut genom den krossade rutan, minns Josefine. 

Den viktiga kramen

Bilar hade samlats runtom på vägen och många tagit sig ur sina bilar. En man och en kvinna gick fram till Josefine, som stod blodig och i chock, och gav henne deras kläder och försökte ta henne därifrån. 

Strax efter ringde hon sin pappa, som är ambulansförare, för att snabbt få dit räddningstjänsten. 

– Jag kände mig helt apatisk och var så långt bort. Som att allt hände utanför mig. Men när pappa kom och kramade mig släppte allt. Jag bröt ihop helt. 

Under utbildningen har Josefine tjänstgjort tillsammans med sin pappa Rickard Lennhammer som är ambulansförare. Foto: Privat

Blir sjuksköterska

Josefine hade gått omvårdnadsprogrammet i gymnasiet, men efter händelsen blev Josefine helt säker på sitt val för framtiden: att bli sjuksköterska. 

I dag går hon sista terminen på röda korsets sjuksköterskeutbildning. Hon pratar sällan med andra utanför familjen om den tragiska dagen, men ärren och menen sitter kvar. Både på hennes kropp och i sinnet.  

– De flesta vet inte att jag varit med om det här. Men jag tänker ofta på det och det har gett mig perspektiv i hur stor skillnad det är att att vara drabbad, anhörig eller personal. Då var jag som apatisk, men när man arbetar går man in i en annan känsla, säger hon och fortsätter: 

– Jag tror det gör att jag tar patienterna på väldigt stort allvar och ofta tänker på hur viktigt det är att det inte är objekt vi vårdar utan människor med känslor och psyken som också måste vårdas. Man måste alltid vara ödmjuk inför att inte kunna veta vad någon går igenom. 

Det blev inte sista gången Josefine tvingades öga mot öga med psykisk ohälsa och självmord. Hon har även förlorat en nära vän som tagit livet av sig, så ämnet ligger henne nära hjärtat.

– Jag vill att folk ska tas mer på allvar, få – och ta hjälp i tid. Det ska inte vara tabubelagt att prata om självmord eller självmordstankar för det finns hjälp. 

Den här bilden tog Josefine för att hedra händelsen. Det är inte på samma plats som tragedin skedde. Foto: Privat

Hedrar mannen

Under våren gjorde Josefine någonting hon länge dragit sig för. För första gången sedan händelsen satte hon sig längst fram i bussen. 

Hon tog en bild genom bussfönstret – som för att visa att livet kan vara fint, också. 

– Den dagen hade jag jobbat på intensiven och haft en klump i halsen hela passet. Men dagen var så fin och varm och alla var glada. Den dagen var det grått. Jag ta en bild på ett helt bussfönster och en blå himmel, för att visa att det finns fina dagar och att saker kan vara fina. Inte grått, regn och sönderslagna bussrutor.

SJÄLVMORDSTANKAR? HIT KAN DU VÄNDA DIG

Är du närstående: Ta alltid självmordstankar eller planer på allvar. Bevara lugnet, men vidta åtgärder.

Prata och våga lyssna. Uttryck din oro och ställ frågor. Ge konkreta exempel på varför du tror att det finns en självmordsrisk. Visa empati och döm aldrig. Men vidhåll att alla har ett eget ansvar för sina handlingar.

En självmordsnära person behöver träffa någon från psykiatrin på en gång. Ring 112 eller åk till en akutmottagning. Om möjligt – lämna inte personen ensam.

Självmord är ofta impulshandlingar. Självmordsnära människor är ofta ambivalenta in i det sista. Det går att påverka dem. Betona att det går att få hjälp och att saker och ting kommer att bli bättre.

Ring alltid 112 om läget är akut.

BRIS vuxentelefon 077-150 50 50.
BRIS – Barnens hjälptelefon Tel: 116 111.
www.bris.se

Självmordslinjen: 90 101, chatt.mind.se.

Hjälplinjen: 0771-22 00 60.

Jourhavande präst: Nås via 112.

Föräldratelefon: 020-85 20 00.

Jourhavande kompis: 020-22 24 44.

Spes (Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd): spes.nu.

Telefonjouren: 08-34 58 73.

Källor: mind.se och www.spesistockholm.se.

FÖLJ EXPRESSEN PÅ INSTAGRAM

https://www.instagram.com/p/BxPqvsdpUbi/
All rights and copyright belongs to author:
Themes
ICO