Tre Hoffmann och en alldeles enastående Kerstin Avemo gestaltar scener ur ett äktenskap i dramatiska filmscener när regissören Krystian Lada dekonstruerar ”Hoffmanns äventyr” på Göteborgsoperan.
”Kluck, kluck, kluck! Jag är ölet!”, sjunger tenorerna. ”Jag är vinet”, replikerar basarna. Studenter som klirrar med glasen i en tysk ölkällare – så börjar Offenbachs ”Hoffmanns äventyr”. I vanliga fall.
I Göteborg möter vi i stället en erotiskt laddad förnedringsscen från ett omklädningsrum, där manskören ser ut som ett amerikanskt rugbylag med stora axelskydd och vita sportstrumpor. Avklädda unga män torkar golvet i duschen, det ångar av testosteron och aggression. Här finns inget annat att dricka än energidryck på burk.
