Säg feodalism och ni ser idel orättvisor torna upp sig vid den historiska minneshorisonten. Giriga rovriddare som bevakar vägar och flodleder, stelbenta och brutala paragrafryttare på vidsträckta godsegendomar, livegna bönder som drömmer om uppror med hötjugor och yxor, och – framför allt – frånvaron av den rättsordning som vi förknippar med modernitet och demokrati.
Feodalismen har ända sedan 1700-talet, då det starkt pejorativt laddade begreppet populariserades av upplysningstänkarna, gällt för att vara motsatsen till den ljusnande framtid som alla har tävlat om att muta in för mänsklighetens räkning. Inte ens de mest konservativa reaktionärerna har under de senaste seklerna talat sig varma för feodalismen.
