Krönika
Att skriva en bok tvingar dig att hitta luckor i vardagen och att försaka sådant som tid med familjen under semestern.
Om en dryg månad släpps min debutroman Skuggland. De sista korren lämnades till förlaget för bara ett par timmar sedan. Hur känns det? När jag fortfarande befann mig mitt i processen tänkte jag: hjälp, hoppas ingen läser!? Nu tänker jag: hjälp, tänk om ingen läser?! Två känslor som ringar in författarskapets vånda. Man slungas fram och tillbaka mellan två helt motsatta tankar. Självförtroendet rör sig hastigt och lustigt både upp och ner och åt sidorna.
