Susan Cains bästsäljare ”Tyst” höjde statusen på att vara introvert för tio år sedan. Nu har hon skrivit en bok om vemodets läkande kraft. USA lider av en ”positivitetstyranni”, enligt henne.
Susan Cain har alltid älskat vemodiga tongångar. I studentrummet på 1990-talet spelade hon Leonard Cohen så ofta att en juridikkompis undrade varför hon gillade begravningsmusik – och skrattade ironiskt.
I 25 år skulle hon fundera över den där kommentaren. För hon fortsatte att få gåshud av mollmusik – Cohens ”Anthem” (”There is a crack in everything”), Albinonis ”Adagio”, Beethovens ”Månskenssonaten” – samtidigt som hon kände sig märkligt upplyft. Varför, grubblade hon.
