Filmaren Ed Perkins använder sig av nyhetsinslag, intervjuer och amatörfilmer för sin nya dokumentär om prinsessan Diana. Men så mycket nytt har den egentligen inte att säga.
Blomhav utanför Kensington Palace i september 1997.
Foto: Lucky DogsKändissvängen är inte vad den en gång har varit. Allting är så nischat numera; alla möjliga människor är superkända inom diverse olika, snävt avgränsade bubblor. Man kan säkert bli vansinnigt bekräftad och dyrkad inom dessa bubblor, vilket antingen ger en orealistisk självbild eller inte, men i regel har varken du eller jag någonsin hört talas om vederbörande. Framför allt inte jag, som bara häromdagen blev uppmärksammad på att det finns någon som kallar sig Cardi B, samtidigt som det påpekades hur upprörande min okunnighet om just detta faktiskt var. Barnen häpnar ständigt över denna till synes bottenlösa ignorans.
Delvis är denna uppluckring av och omformatering av celebritet och status ett fenomen kopplat till internet och de megafoniska massmediernas kollaps. Man kan inte längre räkna med att alla dricker ur någorlunda samma kunskapskällor. Alla håller sig till sitt och får sina ingrodda föreställningar om ditt och datt affirmerade, tryggast så. Och all mystik är ju i praktiken borta när kända människor ideligen lägger ut sina frukostar och sin heminredning i sociala medier.
