En 53-årig kvinna minns doften av sågspån och hästskit. Siri Hamaris monolog handlar om ett spännande yrkesliv på olika höjder men också om en kall värld där kulturer krockar.
Siri Hamari har en alldeles märkvärdig scenpersona. Hon vet hur man tar kontroll över en teaterscen. Hon liksom lyser och har uppenbara röstresurser, som paras med en finfin känsla för det fysiska kroppsspråket.
Hennes väg till teaterscenen har gått via mimen – och cirkusen. Den riktiga, med tält, elefanter och tyska clowner. Hon är dotter till en finsk trollkonstnär. Ständigt på väg, till doften av sågspån och hästskit.
