Det vore snällt att säga att filmmakarna tar sig själva på för stort allvar, tycker SvD:s recensent. Och att komedin ”See how they run” inte blir roligare är märkligt med tanke på namnen bakom.
Kommissarie Stoppard (Sam Rockwell) och konstapel Stalker (Saoirse Ronan).
Foto: SearchlightDet skulle kunna vara alla ingredienser till en mysig filmupplevelse. En metadeckare om ett mord som kretsar kring uppsättningen av en verklig mordmysteriepjäs. Uppspelt lek med 1950-talsestetik både i kläder, scenografi och filmiska grepp. Blinkningar till samtida och modernt kulturliv och verkliga personer. Ett gäng stora namn i rollerna.
I stället blir det som när ett litet barn lagar mat enligt devisen gott plus gott blir gott. Eller kanske ännu mer som någon som har hört att lite muskot raffinerar de flesta maträtter och därefter pytsar en halv burk i varje middag. Och muskoten här är självdistans. (Den här metaforen är nästan mer elegant än filmen i och med att muskot blir giftigt i för stora mängder och det var inte ens meningen.)
