”Slow horses” säsong 2 får en femma i betyg av SvD:s recensent Jan Söderqvist. Men för en scen har han en invändning. ”Det här är genremässigt nonsens som ’Slow horses’ inte behöver”, skriver han.
Ja, vi är alltså tillbaka hos de långsamma hästarna i Slough House, den sjabbiga förvaringsplats i en trist del av London där havererade MI5-agenter kontemplerar vad som en gång var deras mer eller mindre fartfyllda karriärer, sysselsatta med förnedrande rutinuppdrag utan mål, mening eller budget. Vi är tillbaka hos Jackson Lamb (Gary Oldman), den chef över denna tröst- och ärelösa verksamhet som har utvecklat det personliga förfallet till en konstform, tvättmaskinernas och hygienprodukternas svurne fiende.
Nyhetens behag är alltså borta, ”Slow horses” måste nu jobba mot de höga förväntningar som följer av den utmärkta första säsongen och leverera den svåra uppföljaren. Vilket serien faktiskt gör. Den både djupnar och breddar sig, dukar upp en labyrintisk säsongsintrig fylld av stickspår och överraskningar, samtidigt som den broderar vidare på den längre historien om ett antal kantstötta spioner och deras komplicerade förflutna.
