Efter sekellånga diskussioner har en islossning skett i frågan om stulna konstföremål. Hur kommer det sig att flera länder plötsligt överväger att ge tillbaka det man länge hävdat rätten att behålla?
Från och med slutet av 1800-talet och framöver hamnade tusentals kulturföremål, som tagits från sina ursprungsländer, på olika västerländska museer, framför allt i London, Paris, Berlin, New York och Los Angeles. Sedan en tid tillbaka råder en trend av förhandlingar mellan de som innehar och de som återkräver, mellan museer i väst och länder i syd. Samtalen har rört sig om förvärvens historia och legitimitet, om föremålens proveniens. Var förvärven juridiskt eller moraliskt försvarbara? Rör det sig om krigsbyten eller inköp från suspekta konsthandlare? Dessa förhandlingar har allt oftare lett till uppgörelser om återbördande. Parterna har mötts i en form av kulturell diplomati.
