I Eyvind Johnsons romankonst intar myten och allegorin en särställning. Det var ett sätt för honom att förbinda det enskilda med det allmänna, det kollektiva minnet med det individuella, skriver Maxim Grigoriev som tilldelats årets Eyvind Johnsonpris.
I inledningen till Eyvind Johnsons Krilontrilogi stannar huvudpersonen Johannes Krilon upp under sin promenad över den frusna Mälaren (”Sveriges hjärta”) och blickar ut över Fågelön. Han beskrivs ingående både utifrån och inifrån med avseende på hur han är och inte är, hur han ter sig och inte ter sig, vad han förnimmer i ögonblicket och vilka känslor han erfar i allmänhet.
