Med över 1 000 slott och herrgårdar är departementet Dordogne som gjort för flärd. Följ med på en roadtrip full av historielektioner och Michelinkrogar.
– Hissen! Den var det överlägset mest jobb med att få till, förklarar Stéphanie Gombert och pekar menande på ett av takvalven som bryter av de 60 centimeter tjocka stenväggarna.
Det är nu 40 år sedan familjen Gombert blev ägare till Chateau de la Treyne i Lacave, i sydvästra Frankrike. Då ett historiskt byggnadsverk med enorm potential, nu ett lyxhotell där varje omsorgsfullt utvald detalj ofta krävt ett tillhörande bygglov.
– Från början var det tolv rum, nu finns det 18 och vi har exploaterat det som går, berättar Stéphanie Gombert.
Slottet, med anor från 1300-talet, ligger på en avsats invid floden Dordogne, samma flod som gett departementet dess namn. Redan för 400 000 år hittade människan hit, till de bördiga dalgångarna och skyddande grottorna. Här anses en byggnad inte vara särskilt gammal förrän den har minst 300 år på nacken.
Efter sekler av krig och välbärgade godsägare med storslagna planer har området idag över 1 000 slott och herrgårdar, de flesta belägna längs med någon av floderna; Dordogne, Vézère och Isle.
– Jag älskar det jag gör. Kontakten med människor. Att dela vår passion för den här platsen, som trots allt är rätt unik, är underbart. Vi som bor här kan kanske bli lite avtrubbade, men de som reser hit, de tappar andan. Det finns så otroligt mycket att upptäcka. De som stannar en helg inser snabbt att de behöver komma tillbaka. Vi har många återkommande gäster, berättar Stéphanie Gombert.
Några som kan skriva under på detta är holländarna Dirk Lourens och Gergo Van Maanen. Över frukosten i den klassiskt smyckade matsalen berättar de om sin roadtrip-vecka i Dordogne.
– Det vi uppskattat mest är att det finns människor som har möjligheten att köpa dessa gamla slott och restaurera dem så att allmänheten på något sätt kan få tillgång, säger Dirk Lourens och tillägger att det regionala köket dessutom faller honom rejält på läppen.
– Jag däremot är ingen foie gras-älskare, säger Gergo Van Maanen roat, halvt viskandes, väl medveten om att han svär i kyrkan.
Matkulturen i området bär upp stora delar av det franska köket, med specialiteter som anka, foie gras, hare, tryffel, valnötter och svamp. Det är därför inte oväntat när Stéphane Andrieux, hotellets kock sedan 24 år tillbaka och belönad med en Michelinstjärna, avslöjar sina favoriter:
– Foie gras! Och jag älskar tryffel. Överlag är detta en region med mycket kött, men jag jobbar på en helt vegetarisk meny till nästa år, säger han.
Hos Château de la Treyne både äter och bor man klassiskt med en twist. Rummen är ombonade med tygklädda väggar där varje krypin har sin egen stil och bakgrundshistoria.
– Här låg fängelset förr, berättar Capucine Gombert, dotter i ägarfamiljen, och visar in i La prison dorée.
Sviten har två sovrum, två badrum, en salong och utsikt över vattnet. Skillnaden i komfort mellan originalutförandet och slutprodukten är storslagen.
Cirka 35 slingriga kilometer västerut längs med Dordognefloden ståtar Domaine de Rochebois – ett femstjärnigt hotell som fick nya ägare så sent som förra året.
– Vi öppnade i juli i år, efter bara sju månaders arbete med att renovera och förbereda. Det är helt galet egentligen, konstaterar Laetitia Pruneyrac, en av de fyra delägare som blåst liv i detta slottshotell som hade stått tomt i många år.
Här har den klassiska huvudbyggnaden från 1800-talet kompletterats med ett modernt spa, tre restauranger och en niohåls golfbana.
På en av veloursofforna i Bar Josephine berättar Laetitia Pruneyrac mer om tanken bakom det som hon menar kommer bli ett livslångt projekt:
– Det känns så kul att utveckla den här platsen, att komma in med ny energi. Här är allt möjligt.
Färgskalan i den kulörta baren återspeglar de fyra varianterna av Périgord, som är ett äldre namn på Dordogne. Det svarta, vita, lila och gröna representerar korkeksskogarna, vinet, kalkstensklipporna och vegetationen.
– Den här baren är en hommage till artisten Josephine Baker, som bodde i slottet Milandes inte långt härifrån, och samtidigt till Périgord i stort. Allt vi gör här anknyter till regionen, säger Laetitia Pruneyrac.
I den ljusa matsalen intill sitter ett större sällskap beredda att smaka kocken Jean-Philippe Veccos kulinariska färdigheter, även han belönad med en Michelinstjärna.
– Vi har ingen fast meny utan jobbar utifrån de råvaror vi har för dagen och utgår alltid från säsong och vad som finns tillgängligt lokalt. Fantasi är viktigt, säger han under förberedelserna inne i restaurangköket.
Jean-Philippe Vecco kommer ursprungligen från Marseille – den myllrande kuststaden södra Frankrike som i mångt och mycket är raka motsatsen till var han befinner sig nu.
– Jag älskar lugnet här i Dordogne. Naturen, alla vandringsleder. Och vi har fantastiska råvaror! Det enda jag saknar är havet, konstaterar han samtidigt som han lägger upp den första förrätten; komprimerade morötter med blomsterhonung, lila morotssorbet och en bearnaise gjord på morotsjuice.
Här äter restauranggästerna franskt på ett modernare vis och det samtida återfinns även i rummen, där det klassiska kombineras med mer trendiga inslag. Flera sviter har privata terrasser med en utsikt som kan få vem som helst att vilja sova under stjärnorna och i bottenvåningen ligger ett stort spa.
– Förutom att njuta av omgivningarna och maten är det här en plats där man verkligen ska kunna slappna av, säger Laetitia Pruneyrac.
Svenskar är ingenting man springer på slentrianmässigt i denna del av Frankrike, men det finns de som hittat hit och som förvandlat sina intryck till rejäla avtryck.
En dryg timmes färd vidare västerut längs med floden, inte långt från Bergerac, återfinns Château des Vigiers, ett 1500-talsslott mitt bland vinrankor. Under 1990-talet förvandlade svenska paret Elisabeth och Lars Urban Petersson tillsammans med några vänner Vigiers till ett lyxhotell efter att ha förälskat sig i regionen.
– De började med golfbanan och fortsatte sedan med slottet, berättar vd:n Niels Koetsier, som en gång började som receptionist i hotellet.
Idag har den ursprungliga slottsbyggnaden på Chàteau des Vigiers kompletterats med ett modernare hotellkomplex liksom en rejäl spaanläggning och två restauranger. I enstjärniga Michelinrestaurangen Les Fresques serverar kocken Didier Casaguana avsmakningsmenyer efter säsong.
De tre golfbanorna är öppna året runt och detta lockar spelare från hela världen. Just denna dag har Charlotte och Michael Bratt från Göteborg hittat hit.
– Vi är ute och semestrar med vår husbil och tittar framförallt på vingårdar och provar viner. Vi tar dagen som den kommer. Eftersom vi har golfklubborna med oss tänkte vi prova att spela här nere i södra Frankrike, säger Michael Bratt.
– Det här är ett nytt område för oss. Det är väldigt roligt med vinprovningarna, fortsätter Charlotte Bratt.
Just vinet är en viktig del av Vigiers framgångsrecept, menar Niels Koetsier.
– Vi fokuserar mycket på den goda maten och det goda vinet då vi är omringade av Bergeracs vingårdar. Bordeaux är inte långt borta och Saint-Emilion ligger bara 45 minuter härifrån. Den här regionen har allt!
Du vet väl att SvD:s alla vintips finns samlade i vår Vinbas? Här fyller SvD:s vinexperter dessutom på med nya vintips varje vecka.
