Bioaktuelle Peter Haber om mörka tankar och bönens kraft – och hur trygghet och otrygghet löper parallellt i hans liv.
Peter Haber sluter ögonen och andas djupt ner magen. Han står mitt ute i en skog, omgiven av tallar. Ljudteknikern gör sig redo med mikrofonbommen, C-fotografen lyfter filmklappan och väntar in kommandot ”tystnad, tagning”. Haber ber tyst den bön han alltid ber till Gud innan han går in i sin karaktär.
– Jag är troende. Men den här bönen har jag hittat på själv. Den har blivit som ett mantra jag säger för mig själv för att känna mig redo och skärpt. Som en meditation för att rensa hjärnan innan tagning. Bönen är en konkret sak jag kan kontrollera, när så mycket annat i mitt jobb är ovisst. Som vad recensenter eller publik kommer tycka om min prestation.
