Döden förföljer diktjaget i Sorin Masifis debutsamling. Alva Dahl övertygas av en genomarbetad och känslig bok om sorg, familj och litteratur.
Vi talar om ”döden” i ental; ändå finns det så många olika slags död. Vi kan dö i strid, i en olycka eller av sjukdom; vi kan avrättas eller ta vårt eget liv. Många dödsfall liknar en sten som slängs i sjön, eller en explosion – de bildar ringar som sprider sig, de får byggnader att rasa.
”Staten. Systrarna. Dikten” heter Sorin Masifis debutdiktsamling. Masifi talar inte om ”Döden”, i bestämd singularis, och tar inte upp den i boktiteln. Men den familj hon skildrar står i dessa ringar av sorg på vattnet, i hem och samhörigheter som raseras och byggs upp, raseras och byggs upp, efter att först en morbror avrättats i Turkiet och sedan en syster dött i Sverige, oklart hur.
