Familjen Ekdal samlas i badrummet när Emil Graffman sätter upp ”Vildanden”. Det visar sig vara ett genialt grepp som förstärker intimiteten och ger tragiken en komisk distans.
Victoria Dyrstad som den rörande förväntansfulla Hedvig lyser upp scenen.
Foto: Ola Kjelbye
Robin Stegmar och Mia Höglund-Melin spelar Hjalmar och Gina.
Foto: Ola KjelbyeI Henrik Ibsens ”Vildanden” (1884) ställs livslögnen och den ideala fordringen mot varandra i ett tragikomiskt idédrama som utspelas i familjens hägn. Familjen Ekdal rycks ur sin lycka när ungdomsvännen Gregers Werle avslöjar de rätta förhållandena för fotografen Hjalmar Ekdal om vem som egentligen är familjeförsörjare och far till dottern Hedvig.
I uppsättningen på Göteborgs stadsteater i regi av Emil Graffman är det högstämda idéplanet nedtonat. Scenberättelsen är koncentrerad till ett tätt och intensivt kammarspel som utspelas i ett badrum. Med handlingen flyttad till ett obestämt 1940-tal och familjens relationer fokuserade, dubbelprojiceras Ibsens drama med efterföljarna Eugene O’Neills och Lars Noréns familjedramer.
