Dick Harrisons bok om europeiska häxprocesser gläntar inte på dörren till stora konspirationer, utan snarare till mänsklig småaktighet. Joel Halldorf underhålls av en spränglärd berättelse.
Dick Harrison.
Foto: Claudio Bresciani / TT
Historia är, skriver teologen Rowan Williams, berättelser som vi berättar för att bättre förstå vilka vi är. Williams menar inte att relativisera fakta, utan konstaterar det självklara: vi skriver inte bara om det förflutna för att få veta vad som hänt, utan också för att förstå oss själva.
Detta märks i den plats som häxprocesserna har i vårt medvetande. Enligt en utbredd förståelse av detta fenomen var häxprocesserna medeltida förföljelser som drevs på av inkvisitionen tills de stoppades av upplysningen. Det är en bra berättelse om man som sekulär västerlänning vill förlägga händelserna långt bort. Men den stämmer inte – och det inser man när man läser Dick Harrisons spränglärda bok ”Ondskans tid”, om häxeriet i Europa och Norden.
