Ett oansenligt tegelhus i Lund rymde en gång i tiden en av landets största samlingar av mänskliga foster och embryon. De genomskinliga kärlen är sedan länge borta, men berättelserna om dem har levt kvar och skildras i Malin Thomas Nilssons och Solveig Jülichs exceptionella ”Embryologiska rum”.
Det känns inte avlägset, men det är längesedan. Högstadiet. En brungul tid före internet och likabehandlingsplaner. En stor skola, uppehållsrum med fikaförsäljning, biljardbord och manchestersoffor. Långa håltimmar och studiebesök på Göteborgs naturhistoriska museum. Platsen var så impregnerad av en flydd epok att till och med en tonåring blev nostalgisk. Malmska valen, Selanders elefant. Här och var hål i verkligheten, rum i rummen. Stående på en ostadig pall kikade man genom en tittglugg och såg en sensommar i fjällen. Överallt doften av läder, granit och härsket tran.
