Lennart Ekdal träffar polare på Tennstopet Grill, bänkar sig framför På spåret och bjuder in till kräftskiva mitt i vintern.
Det var längesen de olika veckodagarna låg tydligt utmejslade för mig. Tisdag eller fredag spelar verkligen ingen roll. Jag har halvjobbat och varit halvledig om vartannat så länge att alla beståndsdelar i livet ligger permanent och fast integrerade. Denna fredagseftermiddag tar jag t-banan in från Stora mossen till Odenplan för att träffa Macko och hans gamla Solnapolare på Tennstopet Grill. Det är ett rart gäng som hängt ihop sedan gymnasieåldern, typ i 50 år. Jag är själv tajt med rätt många kompisar från uppväxten i Linköping. Konceptet bygger på nostalgi med rituella upprepningar av tokigheter och bra stories.
Inledningen av fredagskvällen bjuder faktiskt på en jobbkoppling, om än lite långsökt. Tennstopet var det givna vattenhålet efter arbetsdagen när jag i slutet av 1970-talet var reporter på SE-tidningen, vars redaktion huserade i Bonnierhuset på Torsgatan. Det här var på den tiden som många journalister jobbade frenetiskt på att supa ihjäl sig. Jag hängde på i måttlig omfattning. Tur att jag hade mina kära bollsporter att tänka på. Squashformen tålde helt enkelt inte hur mycket dricka som helst. Det blir två glas och sen hem. Man kan alltså vid en viss ålder ha både en utekväll och en hemmakväll med käk i knät framför På spåret. Utmärkt kombo.
