Min pappa gick bort i somras, måndagen efter midsommar. Med allt vad det innebär. En förälders bortgång sätter många och stora tankar i rörelse – den största av alla är: nu står jag näst på tur. Tankar om döden och åldrande är nu närvarande hela tiden. Varje gång jag badade i somras och kroppen och huvudet sjönk under ytan kom tvångstankarna: nu dör jag. Jag har aldrig tidigare varit flygrädd, men nu blir jag påmind om min egen dödlighet varje gång planet accelererar på startbanan. Sekunden när flygplanskroppen lyfter är den mest ångestframkallande. Jag söker tröst i Woody Allens citat: ”Jag är inte rädd för att flyga. Bara för att krascha.”
This article was added by the user . TheWorldNews is not responsible for the content of the platform.
