PODD | Det är en av årets mest omskrivna SVT-serier. Alla har velat vara med och hacka på ”Tre pappor”. Men vad är det som provocerar? Och varför brinner vi så oerhört för män som krisar?
Ett Youtube-klipp som snabbt fick spridning. Det var så fenomenet med de tre papporna uppstod. Det var i augusti 2020 som vännerna Jonas Mandelstam, Jon Oskarsson och Linus Lundkvist publicerade den korta filmen. I den mobilfilmade videon framgick att trion ville ”skapa en jättevacker helg för pappor” och ”samskapa” tre dagar tillsammans på en ”vacker plats” (och med egen kock).
Klippet plockades bland annat upp av det populära Instagramkontot Dyngbaggegalan där det idag har över 300 000 tittningar.
Men det förde också med sig att regissören Teodor Hultberg började följa och filma papporna. Resultatet är dokumentärserien ”Tre pappor” som hade premiär den 13 november och vars fyra avsnitt finns på SVT Play.
Serien har väckt, främst negativa, reaktioner.
Erik Helmerson skrev på DN:s ledarsida den 14 november att han tror att ”Jon, Linus och Jonas råkade så illa ut för att de tycks vara lovligt byte från alla håll” men poängterade också att han ”inte föraktar [deras] strävanden, tvärtom”.
Dagen efter var det Johan Cronemans tur i samma tidning. Han undrade istället om ”Tre pappor” i själva verket är fejk, en iscensatt mockumentär: ”Jag vacklar fram och tillbaka. Det måste väl vara på skoj?”
Aftonbladets tv-skribent Karolina Fjellborg är också kritisk och skriver i en text den 16 november att serien ”bara är ett nytt sorts manligt fåfängeprojekt, där jaget står i centrum och navelskådning på hög nivå har blivit en sport det gäller att vara bäst på.”
I tidningen Arbetet (11/22) resonerar Myra Åhbeck Öhrman om serien i en längre text. Hon tycke att just reaktionerna är intressanta men provoceras också av hur väl hon tycker serien skildrar ”våra fortsatta problem att skapa jämställda heterorelationer”. ”Att män utforskar sina känslor och bearbetar sina trauman är givetvis bra och önskvärt, men på vems bekostnad sker det, egentligen?”, frågar hon sig.
Kjell Häglund från nyhetsbrevet Tvdags kallar pappatrion för ”tre omedvetet flumpatetiska män” och menar att det som ”stör är väl främst kontrasten mellan oreflekterade jätteegon och kolossal dumhet” och landar i att den enda i gänget som verkligen öppnar sig är en av de skeptiska pappornas yngre bror.
I avsnitt 551 (18/11) av ”Alex & Sigges podcast” ägnar Sigge Eklund en lång passage åt papporna. Han menar att seriens huvudpersoner verkar riktningslösa, att det finns en desperation hos papporna men att det de faktiskt gör på retreaten är outbildat och förvirrat. Han tror att problemet är fixeringen vid själva ordet pappa och föreställningen om att män skulle vara unika väsen som bara kan förståss av andra män.
Veckans avsnitt av SvD-podden ”Tv-kollen” handlar om just den utskällda SVT-serien. SvD:s film- och tv-redaktör Elias Björkman och poddkollegan Tove Norström har tagit sig igenom två timmar av kakaoceremonier, osäkra män och obekväm gruppdynamik Det finns mycket som måste ventileras. Framför allt försöker de ge svar på frågan: ska man se ”Tre pappor” eller inte?
Lyssna på Dagens story: Tv-kollen
Dagens story: Tv-kollen produceras av Svenska Dagbladet och distribueras av Acast. Förutom att lyssna här på SvD.se kan du även höra podden i följande kanaler:
Hitta podcasten genom att söka efter ”Dagens story” – eller klicka på länkarna.
