Kulturellt och påhittigt i Jokkmokk: ”Perfekt”

– Jag förstår inte frågan. Det är kaffe. Vad finns det mer?

Matti Holmgren ler. Vi sitter vid sjön Stor-Skrabrams strand framför en eld. I den har Matti ställt en kanna i vilken vatten sjuder. När han måttade grovmalet kaffe med handen kom frågan: ”hur skulle du beskriva kokkaffe?”

Det är den Matti inte förstår. Eller, det gör han förstås. Men hans skämt är ett vänligt sätt att påpeka att vårt perspektiv inte nödvändigtvis är förhärskande här. Vi må känna att vi rest långväga till en isolerad plats. Men för andra är det världens mittpunkt; vårt sätt som frångår det gängse.

– Man får dricka sånt som latte om man vill. Men det är ju inte kaffe, skrattar Matti.

Tillsammans med sambon Stina Svensson driver han Jokkmokkguiderna. Ett litet företag som älskar att vistas utomhus norr om polcirkeln. Till fots, i kanot, med hundspann. Vi har just paddlat en timme på sjöns glittrande vatten. Vanligtvis tar Jokkmokkguiderna sina gäster på äventyr i flera dagar, långt bortom allfartsvägarna.

Matti Holmgren kom hit från Jämtland i början av 90-talet för att läsa ekologi och bli fotograf.

– Jag såg hur man högg ner skogarna och körde ut allt från området. Jokkmokk är i dag en av Sveriges fattigaste kommuner samtidigt som vi producerar 10 procent av elen, säger han och påstår att han egentligen inte vill vara företagare utan ”bara vara ute”.

– Jag vill visa att skogen kan användas till annat än att bara hugga ner och hur man kan få en fungerande ekonomi på detsamma. 2019 hade vi en tillväxt på 22 procent i Jokkmokk.

Matti Holmgren nämner kreativa människor som skapar lokala arbetstillfällen. Initiativ som Krog Lokal, hotellet Akerlund och Peace & Quiet Hotel. Vi ska återkomma till dem. Men först stanna en stund i den mäktiga skog och fjällvärld som många Lapplandssresenärer lockas av.

Fina miljöer lämpade för dagsutflykter och vandringsleder i väglöst land som Kungsleden. Bitar av den ser vi från ovan under en helikopterfärd med Fiskflyg. Vid foten av Sarek ringlar Rapadalens vindlande deltalandskap.

– Mineralerna som följer med smältvattnet gör det mintgrönt och smaragdfärgat, förklarar piloten Emil Hjort-Labba.

Det är mer än flygturen som svindlar i magen. Landskapet är bedövande vackert. Det ingår i området som samer sedan urminnes tider levt i. Som ligger i dagens Ryssland, Finland, Norge och Sverige: Sápmi. En geografisk plats, en språklig och kulturell gemenskap – med Jokkmokk som kulturellt nav.

– Fjäll- och samemuseet Ájtte är ett skäl till det. Samernas utbildningscentrum, som drar hit slöjdare, är ett annat.

Det säger jojkaren och samhällsdebattören Juhán Niila Stålka. Vi möts på sameslöjdstiftelsen Sámi Duodji. I butiken säljer samiska hantverkare från svenska Sápmi sina föremål. Juhán räknar fler anledningar. Samiska ungdomsförbundet Sáminuorra sitter i Jokkmokk. Tjállegoahte, författarcentrum Sápmi, ligger i stiftelsens hus.

Vintermarknaden anno 1605 är också viktig. En forntida väg, från kusten in i Norge, passerade ”åkröken” Jokkmokk. Det blev naturlig samlingsplats för olika samiska kulturer att bedriva handel på. Vägen är borta, men årets stora händelse består. 400-årsjubileet lockade 76 000 besökare.

”Duodji” är samlingsnamnet på de redskap och kläder som samerna i alla tider skapat av material i naturen. Jokkmokk är en av de bästa platserna att upptäcka såväl traditionell som modern duodji. Trots ynka 3 000 invånare finns tiotalet hantverks- och designbutiker. Jokkmokks Tenn har verkstad och affär i ett, med handgjorda smycken och objekt à la solhjulet som halsband och symbolladdade ljusstakar. Ett stenkast bort hittas slöjdinriktade Hantverksbutiken, heminredarna ELD by Jokkmokk och designbutikerna Fjällriket och Stoorstålka.

Stoorstålka är grundat av Juháns föräldrar, Idja Lotta Stoor och Piera Niilá Stålka. Det samiska arvet är röd tråd. Uttryckt i kläder, accessoarer och prylar med trendigt, närmast skejtigt formspråk. Retrojackan Sápmi av återvunnen polyester poppar i samiska flaggans blått, rött, gult och grönt. I sin tur hämtade från kolten, den traditionella samiska dräkten.

Laila Susanna Kuhmunen skapar också kläder med tydlig samisk inspiration. Textilstycken ligger utspridda på bord och golv runt symaskinen i hennes ateljé House of Duodji. Dräkterna är både för vardagligt bruk och i mer konstnärligt syfte.

– Jag jobbar intuitivt, berättar Laila och beskriver hur inspirationen för hennes verk ”Hur två kan bli ett” kom i en dröm.

Ett hudfärgat flätmönster visade sig vara koltklädda människor som höll varandra i händerna. I verket, som bland annat innehåller en tavla och ett performance på film, korsbefruktar Laila traditionella kvinnodräkter från Karesuando och Lulesamerna. För att lyfta hur två samiska grupper kan mötas och samsas om ett visst landområde.

Laila är inte ensam om att synliggöra levnadsförhållanden och politiska frågor genom kulturarbete och hantverk. Maj-Doris Rimpi har i årtionden använt sin plattform som konstnär, skådespelare och renskötare för detsamma. Sveriges nordligaste mejeri, Mathantverket Vuollerim, sprider medvetenhet om den sällsynta fjällkon.

– Det är en utrotningshotad ursprungsras som ger mindre mjölk än en modern ko. Men den bidrar till att bevara den biologiska mångfalden och landskapen, berättar delägaren Lena Jonsson.

Mjölken är dock rikare på fett och protein och med naturligt hög halt av speciella kaseiner som gör den särskilt lämpad för ost. Exakt hur god den är erfar vi hemma hos Eva Gunnare. Under namnet Essense of Lapland bjuder hon på en unik smakguidning till de åtta samiska årstiderna.

– Jag upptäckte naturen när jag började jobba på Fjällstationen i Kvikkjokk, berättar Stockholmsbördiga Eva samtidigt som hon häller upp svampsoppa.

Den har värmts på brasan i hennes rökkåta. En rätt som symboliserar ”tjaktje-giesie”, höstsommaren vi är på väg in i.

– Jag lärde mig mycket om den samiska kulturen efter att jag träffat min före detta man som är renskötare från Tuorpon sameby.

Somrarna tillbringade de i en torvkåta i Stáloluokta.

– Att leva och arbeta ihop med min man lärde mig mycket om hur man tar hand om det vilda skafferiet, berättar Eva Gunnare vars kunskaper fördjupades ytterligare under en ettårig samisk matkulturutbildning.

Under nära nog fyra timmar serveras vi åtta omgångar av drycker, munsbitar och maträtter baserade på säsongernas olika växter, örter, bär och ätbart. Allt plockat och förädlat av Eva själv. Lokala råvaror som ost och fjällröding ingår också. Picklad maskros, torkade odonbär och häggsaft visar sig sagolikt gott.

Färre tallrikar blir det under en middag på Peace & Quiet Hotel. Närmare bestämt tre. Först renskav och Mathantverkets ostar Rosa och Gärda med björkblad- och hjortronsirap från Jokkmokksbär. Sedan gáhkku (samiskt tunnbröd) med saltat, rökt renkött och lingon. Sist kokkaffe med kaffeost, hjortron och blåbärskaka. Tillagat över öppen eld på en flotte intill två av hotellets sex glasrum. Just dessa flyter på Luleälven vid en plats som kräver promenad genom skogen.

Peace & Quiet Hotel är grundat av bergsguiden Björn Hedlund Länta som för tio år sedan träffade sin samiska fru Anna-Maria. När hon avled i cancer för fem år sedan blev han ensamstående pappa till deras två döttrar.

– Friluftsliv är min passion, och Jokkmokk var den perfekta platsen att kombinera familj och bergsliv. Nu är Peace & Quiet Hotel mitt sätt att ta hand om mina döttrars framtid, säger han.

Öppningen råkade sammanfalla med pandemin och det visade sig bli ett framgångsrecept. Plötsligt stod isolerad lugn och ro extra högt i kurs. Kombinerat med bra guider och måltidsupplevelser blev det internationell succé.

Drygt två år senare består dragningskraften. Det är vi, maten, naturen och vattnet. Tystnaden är total. Friden likaså. Till sängs känns det lite som till havs, ett stilla gung mot nattens ljusa timmar. Trots det hänger gardinerna åt sidan. Här vill vi vara ett med naturen.

Bo

Peace & Quiet Hotel. Sex ekovänliga glasrum som kan flyttas mellan olika unika platser. Värdskap och upplevelser skapade i samarbete med lokala förmågor. Peace & Quiet är inget vanligt hotell utan en exklusiv möjlighet att ta del av Jokkmokks naturliga skatter. peaceandquiethotel.com

Hotel Akerlund. Historiska gästgiveriet Akerlund har charmigt luggsliten husfasad. Inuti har däremot Nordmark & Nordmark Arkitekter skapat ett stilfullt nordiskt boende. Missa inte matsalens genuina timmerstuga med vedeldad öppen spis. hotelakerlund.se

Åsgård Vandrarhem. Högt på åsen i en nära 100 år gammal jägmästarbostad driver Caisa Isaksson det gemytliga vandrarhemmet Åsgård. Boendet består av 15 mysiga rum med upp till sex bäddar. I restaurangen serveras ekologisk och närproducerad mat. svenskaturistforeningen.se