Linnea fångar sin egen hummer

Hon är spänd och förväntansfull. I dag ska den i – hennes första egna hummertina. Det är det fiskeredskap man fångar hummern i. Linnea, 9, från Smögen gillar äventyr i naturen. Hon har tältat, plockat svamp och bär i skogen och vandrat på höga berg i Norge. Och nu är hon redo för hummerfiske, som är höstens stora höjdpunkt på västkusten.

Hummer kallas för havets svarta guld. Den är nämligen svart från början, men när man kokar den ändrar skalet färg och blir helt rött.

I dag ska Linnea ut på sjön med sin mamma Annemaj och sin storebror Hjalmar. Flytvästarna är på, båten är startklar och nu ska fiskeredskapen märkas.

– Jag vill skriva själv, säger Linnea och tar raskt tag i pennan.

Hon märker en plastkula med sitt förnamn i stora tydliga bokstäver. Mamma Annemaj kompletterar med efternamn och telefonnummer. Det är viktigt att man märker sina fiskeredskap ordentligt och plastkulan sitter fast i hummertinan med ett långt rep.

En blå plasttunna är laddad med bete. Det kallas agn och i år lockas humrarna av saltade laxhuvuden och makrill som fiskades i somras. För oss människor luktar det inte särskilt gott, men humrarna verkar gilla det. Agnet lägger man i en nätpåse som får hänga i mitten av hummertinan.

– Så där ja, nu är det bara att köra, säger Annemaj.

För att hitta bra fångstplatser tittar man på ett sjökort. Det är en karta över havet, öar och grund. Man kan också se hur djupt det är till botten, och det är viktigt eftersom man vill fiska på rätt djup. Humrar lever på ungefär 10–30 meters djup, gärna bland stenar.

Förr var sjökortet av papper, som en stor skattkarta. Numera är det digitala grejer som gäller. Linneas mamma har sjökortet i mobilen, där hon tittar ofta för att köra rätt.

Först kör Annemaj till de hummertinor hon satte ut för ett par dagar sedan. Har det blivit någon fångst? Ja, några krabbor, men tyvärr ingen hummer. Det rör sig där inne i tinan, och stora klor klipper i luften. Trots fångsten blir besättningen lite besviken. Bara krabbor.

– Ja, ja, vi provar ett nytt ställe och ser hur det går. Ska vi ta hem lite krabbor och äta i kväll? frågar Annemaj.

En liten bit bort skymtar plastkulor med storebror Hjalmars namn på. Han halar upp hummertinorna och ut kommer ett helt gäng krabbor, men också en riktigt stadig hummer.

Nu blir det blir jubel i båten! Hummerklorna kommer senare att förses med starka gummiband, men det får vänta lite. Fångsten får tills vidare ligga i en röd plastback.

Hjalmar kör båten Ester med van hand. Motorn har krånglat lite och man behöver hantera den varsamt. Inte för snabba rörelser med reglaget. Men det går stabilt och fint i dag.

Att fiska hummer tar tid, och Linnea tycker att det blir lite segt. Hon sitter med armarna i kors.

– Nu tycker jag ska vi lägga i min tina, säger hon med bestämd röst. Sedan ska vi åka hem. Det är inte roligt längre.

– Du får ha lite tålamod. Vi är inte klara än. Men vi ska snart köra bort till Skarvesätt med din tina. Efter den här är det din som gäller. Jag lovar, säger Annemaj.

Vädret har gått från lugnt och soligt till blåsigt och kallt på några få minuter. Regnmolnen är tunga och blygrå, men än så länge kommer inga droppar. Linnea tar tag i jackans luva och drar upp den över huvudet.

Några trutar kretsar kring båten och är intresserade av vad som händer. Finns det något ätbart?

Storebror Hjalmar hjälper Linnea när den högtidliga stunden är inne. Äntligen plumsar tinan och repet i. Därefter släpper Linnea de plastkulor som bär hennes namn. Nu gäller det att hummern är sugen på lax och makrill.

I väntan på en egen hummer tar Linnea upp Hjalmars praktfulla fångst. Med storebrors orange handskar plockar hon försiktigt upp den svarta hummern, tittar på den och lägger den sedan i knät och stryker den försiktigt över ryggskölden.

– Så ja, hummern, här ligger du lugnt och fint, säger hon med mild röst.

När vi närmar oss bryggan igen är Linnea snabbt på benen, för det är hon som ska hoppa iland och förtöja båten med ett rep. Det gör hon snabbt och lätt med van hand.

Hummerfiske är lite som svampplockning. Många är lite hemliga med sina bästa hummerställen – så att inte alla andra ska fiska på samma plats.

Hummertinorna ska vittjas ofta. Helst en gång om dagen – och som längst med fyra dagars mellanrum. Dagen efter åkte de ut igen för att kolla om det blev någon fångst.

– Det var bara krabbor i min. Men det är lika spännande när
någon annan drar upp en tina och får en hummer. Och jag ska vara med och äta hummer är gott!

Läs även