Daniel Harding upprepar en succé från 2009 när han tillsammans med Radiosymfonikerna gör en djupt inträngande tolkning av Josef Suks ”Asraelsymfoni”.
Vem hör när man skriker i änglarnas ordning, frågade Rilke i ”Duinoelegierna”. En klingande bild av en sådan himmelsk övermakt svarade Josef Suk för i sin ”Asraelsymfoni” – med namnet taget från dödsängeln i islam. Det som tornar upp sig är enorma klangmassor från bleckinstrumenten, ibland med den stora bastrumman – gran cassa – som ångestdrivande understråk.
2009 var ett märkligt år för den långt ifrån välkända symfonin: två inspelningar gavs ut på skiva och verket kunde under loppet av tre veckor höras i både Göteborg och Stockholm. Det var Daniel Harding som med Radiosymfonikerna svarade för Stockholmsframförandet, och samme Harding ledde under torsdagskvällen samma orkester tretton år senare. Genom åren har från min sida ganska syrliga kommentarer fällts om repertoarval som orkesterns chefdirigent svarat för, men här finns bara beröm. Just så skapas ny repertoar.
