Efter ”tröttheten”, ”jukeboken” och ”den lyckade dagen” har turen kommit till svampplockning och toaletter i Peter Handkes pågående svit av essäböcker. Blandningen av kulturhistoria och självbiografi vittnar om en vilja att upprätthålla barnets på helhetsupplevelsen inriktade seende.
I början av ”Min kamp” beskriver Karl Ove Knausgård vuxenblivandet som en process där kunskapen småningom ersätter meningen i människans liv. ”Når oversikten over verden blir større, blir ikke bare smerten den forårsaker mindre, men också meningen. Kunnskap er avstand, kunnskap er stillstand, og meningens fiende.” Ett annat sätt att säga det är att barnets sensuella, omedelbara förhållningssätt till världen ersätts av den vuxnes reflekterade och distanserade. Det är nödvändigt men resultatet blir ensamhet, en känsla av att människan skiljer ut sig från världsalltet som kanske bidrar till det katastrofalt antagonistiska förhållningssätt mänskligheten har intagit till sin omgivning.
