Krönika
Efter mina två skilsmässor har jag ett råd till alla som är nyseparerade. Det får en att skaka av sig det gamla, sluta tycka synd om sig själv och gå utanför gamla begränsningar.
Vi äter söndagsmiddag på Cassi. I vanlig ordning beställer vi biff minute eftersom Cassi gör norra Europas bästa bearnaise. Att all mat serveras på slitna orange plastbrickor och att inredningen är intakt sedan 1970 ingår i trivselpaketet. Just som jag girigt gröper ur det sista av bean med en pommes frites ringer en killkompis. Han är förtvivlad och i total CHOCK, frun har lämnat honom efter 30 år. Barnen gråter, han gråter. Exfrun däremot, är glad som en lärka.
”Senast vi åt lunch avslöjade du att ni låg en gång i kvartalet. Hur kan det då chocka dig att ni haft det risigt?”
”Men det var ju JAG som inte ville ligga, hon ville hela tiden. Då borde det ju vara jag som lämnade henne, inte tvärtom?”
Han suckar och tycker jag är radikal när jag påstår att hans fru nog helt enkelt tröttnade på ett dött förhållande och valde att gå vidare. Han mumlar irriterat att jag påverkat henne med mina militanta feministåsikter. Min vän tillhör den kategorin som anser att kvinnor med en egen fri vilja, önskningar och ambitioner är radikala vänsterfeminister.
”Så vad ska jag göra? Jag vill bara att allt ska bli som vanligt igen.”
Eftersom han behöver få klarhet i att det aldrig kommer att ske, tar jag mig friheten att i stället ge honom det enda rådet som någonsin funkat i skilsmässosammanhang.
Oavsett om du är den som blivit lämnad eller om du är den som dragit. Kvinna som man.
– Ligg med allt som bjuds! Sluta vara så knusslig! Beta av hela listan. En kort, en lång, en hårig, en utan hår, en rolig, en blyg, en högljudd typ.
Någon bara.
Jag ger konsekvent det här rådet till alla som är nyseparerade. För jag anser mig ha på fötterna med två skilsmässor i bagaget. Det handlar om att skaka av sig det gamla, sluta tycka synd om sig själv och gå utanför dina gamla inkörda begränsningar.
Den du träffar behöver inte nödvändigtvis arbeta inom finans, reklam eller juridik. Behöver inte äta alla sina samlade måltider på Broms, Riche och Hallen. Eller söndagsmiddag på Cassi. Måste inte spendera sommaren i Falsterbo eller Torekov. Se det som något positivt att du också per automatik slipper alla stiffa parmiddagar, den sociala kartan kommer att ritas om.
Många hävdar att man ska ha en reningsperiod där man reflekterar över det gamla innan man ger sig i kast med något nytt. Men ingen verkar kunna svara på exakt hur lång denna inkubation bör vara. Jag tror nämligen inte att det finns någon. När en relation väl tar slut har den ofta redan sett sina sista dagar, under flera år. De allra flesta har medvetet eller undermedvetet redan bearbetat sin usla relation när den väl tar slut.
Sen hävdar också många att män lättare än kvinnor finner en ny relation. Att utbudet för kvinnor anses skralare. Det är bullshit, det handlar bara om inställning. Om du däremot söker någon som ska försörja dig, ja då får du nog leta vidare år 2023, men det är inte vad jag pratar om här.
Man måste tvinga sig att våga testa. Sen efter några misslyckade, kanske rent av dråpliga dejter, så kanske man går på afterwork med en väldigt hårig person som visar sig vara svinrolig.
Min snubbe är hårig. Och svinrolig, men jag trodde innan jag lärde känna honom att han var supertrist. Han tyckte att jag verkade minst lika trist. Men jag är fortfarande, tio år senare, jäkligt tacksam att jag gick på den där första dejten. Tänk så bra det blev.
