Upptäckten av den så kallade denisovamänniskan bidrog till Svante Pääbos Nobelpris. Men hur kommer det sig att det blev just han som upptäckte den tidigare okända arten? Arbetet bakom kulisserna visar på villkoren för vetenskapliga framsteg i dag.
Denisovakvinna, enligt ett vetenskapligt försök att rekonstruera artens möjliga utseende.
Foto: Debbie Hill/AlamyI motiveringen till årets Nobelpris i fysiologi eller medicin nämndes upptäckten av en tidigare okänd hominin, denisovamänniskan, som en av Svante Pääbos centrala forskargärningar. Det var en upptäckt som väckte stor uppmärksamhet redan när den gjordes 2010 – det handlade trots allt om introduktionen av en ny släkting till människan, en som man misstänkte hade vandrat på jorden tillsammans med såväl neandertalare som Homo sapiens. I ett Ted talk-föredrag 2011 sa Pääbo att neandertalarna och denisovanerna ”i dag lever kvar lite grann inuti oss”, och med det i beaktande blir Pääbos forskning ett tydligt exempel på att när vår förståelse för det som har varit förändras så förändras också det som är. I det här fallet: vilka vi är.
