”Toppen” blir trots de vällovliga ambitionerna sällan mer än ett slags ädelbuskis, där handlingen drivs framåt av en strid ström trubbig situationskomik, skriver SvD:s recensent Anna Hellsten.
Elstödsturerna, brunsörje-gate, en kulturminister som tror att Ruben Östlund skriver romaner – det fattas ju inte direkt underhållningsvärde i svensk inrikespolitik.
Och ”Toppen”, Amazons första svenska originalserie, ger sig rätt in i denna samtid, eller iallafall ett slags dumskalleversion av den, där ett fiktivt sosseparti bildat ett välfärdsdepartement och utsett en ansvarig minister i ett desperat försök att fjäska för väljarkåren. Ministern heter Roxanne (Sissela Benn), ett makthungrigt stolpskott i stilettklackar som utsetts till valrörelsens frontfigur men som knappt kan ta sig igenom en pratstund i ”Aktuellt” utan att göra bort sig. Den som får städa upp i skiten är hennes smarta men sönderstressade pressekreterare Lisa i en giftig chefs-anställd-dynamik som lånat det mesta från ”Djävulen bär Prada”, inklusive Lisas allt mer obefintliga privatliv.
