Regissören Jonas Österberg Nilsson har skapat en intressant, samtida version av Shakespeares pjäs. Men när dramatiska skeenden visas på skärmar försvinner interaktion och energi.
William Shakespeares ”Julius Ceasar” spelas inte ofta på svenska scener, dels för att det är en tidig tragedi som saknar dessa intensiva psykologiska porträtt som komma skall, dels för att den relativt väl följer det välbekanta, historiska förloppet med obligatoriska citat som: ”också du, min Brutus”.
Pjäsen saknar skildringar av vad som gör Julias Ceasar så fruktansvärd att en grupp anser sig tvungna att mörda honom. Brutus – det är ju han som är huvudpersonen – framställs som en god, moralisk person som vill skydda staten – mot vad som kan hända, inte vad som hänt – om Ceasar blir kung.
