I vår tid betraktas sömnen ur hälso- eller nyttoperspektiv, fast den egentligen är både politiskt och andligt intressant. Alva Dahl läser en essä där sömnen äntligen får ta plats i egen rätt.
En sak har vi gemensamt, kära läsare. När våra ögon rör sig över dessa bokstäver är vi vakna. Vi befinner oss i det tillstånd av motståndskraft och gränskänning som – för de flesta – hör dagen till. Självklart gör vi det. Det där andra, mer uppluckrade nattläget vet vi i och för sig att vi kommit från, och färdas mot. Men hur skulle vi kunna medvetandegöra det medvetslösa?
Det ligger något ytterst paradoxalt i att skriva, tala, tänka om sömn. Därför är ”Sömnboken”, som introducerar författaren Haytham el-Wardany på svenska, ett omöjligt projekt. Men i hans ständiga vidrörande av denna paradox blir det också vackert, vemodigt och berörande. Han gestaltar nattens varande genom att varva essäistiska avsnitt med drömbilder. Förlaget presenterar boken som tillkommen i efterdyningarna av den arabiska våren, där demonstranterna sov tillsammans på Tahrirtorget. Mellan bokens pärmar låter sig dock dagarnas kamp främst anas av den spänning som byggs upp i drömmarna – även om reflektioner om vad det innebär att sova på offentliga och nya platser återkommer.
