Tv-versionen av Neil Gainmans ”The Sandman” kommer att tilltala såväl inbitna fans som hobby-gothare.
Gwendoline Christie spelar Lucifer.
Foto: NetflixNeil Gaimans episka tecknade ”The Sandman” har varit på tal för en filmatisering i dryga 30 år, nästan sedan de första numren släpptes. Av olika anledningar har det inte blivit av förrän nu – Gaiman själv ska ha sagt att hellre ingen ”Sandman”-film alls än en dålig ”Sandman”-film.
Det är en gedigen utmaning att levandegöra en sådan komplex och konstnärlig historia. Drömmarnas konung fångas i en glaskula av en skrupelfri källarmagiker, och måste 100 år senare försöka ställa allt det till rätta som havererar när sömn och mardrömmar ballar ur. De mörka narrativen, med små blänk av hopp och lekfullhet, kombineras med ett visuellt serietidningsberättande, ett format som till sin natur kan vara klaustrofobiskt, närgånget, övergripande, allvetande, köttigt, på ett sätt som inte enkelt går att återskapa ruta för ruta.
