”Jag har själv undrat varför jag är som jag är”, skriver en 65-årig läsare som nyligen fick diagnosen adhd. Här är sju läsarberättelser ur livet med adhd i 50–70-årsåldern.
Jag har nyligen genomgått en nio månader lång utredning för adhd. Jag är 54 år och äntligen har bitarna fallit på plats. Jag har alltid känt att det är något ”fel” på mig. Jag har haft svårigheter med koncentration och att kontrollera impulser, stora svårigheter att passa tider, minnessvårigheter, sårat andra utan att jag förstår det själv. Jag lyckades ta mig igenom grundskola och gymnasium med ett nödrop.
Jag har tack vare stor social förmåga, humor och finsk sisu lyckats ta mig genom livet utan alltför stora haverier. Jag har alltid arbetat och lyckats fostra tre fina, nu unga vuxna, barn. Men det har stormat rejält.
