Vad gjorde kärlekens och fredens trubadur mitt i skotteldens centrum under jom kippur-kriget 1973? En ny bok förvandlar en historisk fotnot till en betydelsebärande händelse i den svårfångade Leonard Cohens musikaliska och mänskliga gärning.
Oavsett väder, oavsett om det är början av september eller (som i år) början av oktober är dagen mörk till sinnet, påtagligt allvarstyngd. Från morgon fram till solnedgången pågår gudstjänsten på jom kippur, försoningsdagen. Uppbrottet sker med de förlösande tonerna från det traditionella blåsinstrumentet shofar. Det är den dag på året som judar – religiösa eller ej – rannsakar sina handlingar och söker försoning. Böner avlöser varandra, kantorn tar ton och rabbinen predikar. Synagogan är i allmänhet fylld av fastande församlingsmedlemmar, de flesta har varken ätit eller druckit sedan solnedgången kvällen innan. Arken där Torarullarna förvaras är öppen, församlingen har rest sig då bönen ”Unessanne Tokef” (Låt dagens helighet tala till oss) sjungs. Det är en av de vackraste och tyngsta bönerna i den judiska liturgin. Det är en dag av bävan inför Herren som ”mönstrar och räknar” varje individ och bestämmer ”livets gräns” och fastställer ”allas slutgiltiga dom”.
