Alltsedan upplysningen har karikatyren varit ett självklart redskap för att förlöjliga och kritisera makthavare, från Gustav III till Ingvar Carlsson. Vad säger det om samtiden att uttrycksformen nu tycks vara på väg att dö ut?
Ett försvarstal för en borttynande konstform. Så skulle Lena Johannessons nya bok, ”Ellen Keys vänstra öga. Om karikatyren i Sverige” (Carlssons), kunna sammanfattas. Den är en ”de punktvisa nedslagens konsthistoria” skriver hon, en generöst bildsatt historieskrivning om den svenska karikatyren, som varvas med essäistiska närstudier. Inte minst är den en hyllning till en konstart som vad det verkar är utrotningshotad. Jag ska återkomma till skälen för det sistnämnda.
