logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo logo
star Bookmark: Tag Tag Tag Tag Tag
Sweden
An article was changed on the original website

Dionisia, 22, dog – en vecka efter cyklonen

BERIA. Dionisia Venantio och hennes familj överlevde av cyklonen Idais raseri i Moçambique - trots att den raserade deras hus.

En vecka senare dog hon.

– På sjukhuset sade de att det var kolera, säger maken Afonso.

Kvinnorna sjunger psalmer och bönar Gud att öppna dörren åt Dionisa. Det är halt och lerigt. Benen sjunker ned till knäna i vattnet och leran när kistan bärs mot kyrkogården mitt i risfälten. Temperaturen har blivit stekande het och hela begravningståget svettas ymnigt.

Ovanför fältet dundrar en vit och blå helikopter från FN:s undsättningsorgan World Food Program. Men för Dionisa är det för sent.

”Kista” är kanske överdrivet… Familjen har snickrat ihop några plankor som de sedan har täckt med vitt tyg, fastnaglat med häftstift och småspik.

Dionisia blev 22 år gammal. Nu har hon begravts på en översvämmad åker. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Dionisia blev 22 år. Hon bodde i ett av de värst utsatta områden i kuststaden Beira, just där cyklonen slog in med full styrka, rev sönder tak, välte träd och dränkte stora delar av området under vatten.

Dionisias hus förstördes, men familjen överlevde. Dagen efter fick de flytta in hos hennes svåger under veckan som kom.

Hennes sista färd går nu genom hennes stadsdelarna Munhava och Waz på ett lastbilsflak, tillsammans med de närmast sörjande. Lukten av lik sprider sig i vinden.

Släkt och vänner bär Dionisias kista. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Dionisia transporteras genom flera stadsdelar till begravningen. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Tvingas köra omvägar

Kaoset med trasiga vägar gör att kistan måste köra flera omvägar för att nå sin slutdestination.

Utmed vägen har allt fler tak reparerats mer eller mindre provisoriskt. Men stora pölar och vattenfickor ligger fortfarande kvar mellan husen och stagnerar.

Barn leker i vattnet. Flickorna tvättar kläder. En flicka tittar lojt på liklastbilen samtidigt som hon tar en klunk av det ljusbruna vattnet.

Dionisia dog i kolera efter att ha varit sjuk i ett dygn. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Kanske gjorde även Dionisias tvååriga flicka Laura det? Det är bara en sak som hennes pappa Afonso, 42, vet med säkerhet:

– Först blev Laura sjuk. Hon fick våldsam vattendiarré så vi tog henne till sjukhuset. Min flicka fick medicin och klarade sig, berättar pappan.

Men dottern hade knappt tillfrisknat när mamman fick samma symptom: vattendiarré och feber.

– Vi tog henne till sjukhuset, men hon dog efter bara ett dygn, berättar maken. Hans röst är monoton snudd på apatisk. Laura har också två syskon, åtta och elva år gamla.

Dionisias Make, Afonso Venantio. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Många har samlats för att föra Dionisia till den sista vilan. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Kolera i katastrofens spår

Samtidigt som Dionisias kropp bärs in i Beiras bårhus med en lapp på handleden och parfymeras med billigt rosenvatten av sin make så gör Moçambiques miljöminister, Celso Correia ett uttalande på tv:n i bönrummet:

– Nu väntar vi oss ett utbrott av malaria och kolera. Vi måste göra allt för att hjälpa de drabbade människorna, säger han från Beiras flygplats.

Läget är allvarligt och riskerna stora, menar ministern.

Kolera är en vidrig sjukdom. Den sjuka har inte lust att dricka men måste ändå i princip tvingas att få i sig vätska och vätskeersättning. I kolerasjukhus i södra Sydsudan kunde Expressens team se hur patienter låg på sängar med hål i vid rumpan och hinkar under. Man kunde höra ett spolande ljud regelbundet när kroppar tömdes på vätska.

Kvinnorna sjunger psalmer och bönar Gud att öppna dörren åt Dionisa. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Den som dristade sig att äta kräktes i regel ymnigt efter fem till tio minuter.

Lidandet kommer från en bakterie som heter Vibrio Cholerae som i sin tur utsöndrar det potentiellt dödliga giftet, beroende på vilken grupp den kommer ifrån.

Bakterien sprids i områden med bristande hygien och dåligt vatten. Just veckorna efter en naturkatastrof kan vara kritiska för ett utbrott.

Världshälsoorganisationen WHO, uppskattar att det förekommer mellan 1.3 och 4 miljoner fall av epidemisk kolera över hela världen.

Dionisia bodde i ett av de värst utsatta områden i kuststaden Beira. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Dionisias hus förstördes, men familjen överlevde. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Sjukhuset förbereder sig

På sjukhuset dit tvååringen Laura och hennes mamma fördes ligger nu folk utmattade på golvet och i gångarna. Spyor sprider sin lukt från flera hörn.

Men det tar tid och krävs ett systematiskt faktainsamlande innan någon kan bekräfta om det handlar om utbrytande koleraepidemi eller inte.

– Vi har i dag skickat ut ett arbetslag i de här kvarteren för att samla in information som sen ska skickas till hälsomyndigheten, säger doktorn Pricilla Felomon.

Dionisia gör i ordning på bårhuset inför begravningen. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Doktorn har bråda dagar. Efter att ha fått ta hand om alla skadade från cyklonen kommer nu sjukdomarna. Nu laddar sjukhuset med gummistövlar, hinkar och klorinpumpar: basutrusningen för att ta hand om kolerafall.

Ett lag från Läkare utan gränser besöker sjukhuset för att se vilka behov som finns. Men motsatsen vore lättare. Allt för mycket saknas.

Men allt är inte diarré. Myggen gör också sitt i de fattiga kvarterens vattenpölar.

På en bår framför akutinfarten står två sjuksköterskor och ger den unga kvinnan Alice dropp. Hon är halvt medvetslös och yr. Hennes make Patrick böjer hennes ömmande leder och långa rörelser.

På sjukhuset är det fullt av patienter som har kräkningar och diarré. Alla får inte plats i sjuksängarna och får ligga utomhus. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Alice ligger sjuk i malaria sedan tre dagar. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Kvinnor de första offren

Det är uppenbart att det finns fler kvinnor än män bland patienterna. Det är kvinnorna och de unga flickorna som hämtar vatten, lagar maten och vadar genom träskliknande åkrar för familjens överlevnad.

Det kan vara en förklaring till att kvinnor och flickor blir de första offren för vattensjukdomar som diarré och malaria.

Männens arbete blir i slutändan att hämta kropparna på bårhuset och att bära dem fram till jordfästningen.

Men i Dionisas fall handlar det nästan om en vattenfästning. Männen måste först skopa bort vattnet ur graven i den vattendränkta träskmarken innan kistan kan lyftas ned. Kvinnorna fortsätter att sjunga psalmer. En präst i röd slips och för stor smoking försöker inge de överlevande hopp om livet efter detta.

Innan Dionisia kan begravas måste vattnet skopas ur graven. Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Samtidigt skriker svågers Manuel till och biter sen ihop.

På vägen tillbaka har han en lika bister som sammanbiten min. Och foten inlindad i en smutsig sjal.

I leran och vattnet trampade han på en glasskärva som skar upp ett elakt sår i foten.

I många länder skulle det inte vara allvarligt.

I Beira i Moçambique kan ett sådant sår i dessa dagar öppna dörren för alla möjliga utgångar.

På plats i Moçambique: Niclas Hammarström och Magnus Falkehed. Foto: Niclas Hammartröm
Themes
ICO